När en kvinna hittas död i en låda som genomborrats av svärd står polisen frågande: Rör det sig om ett urspårat trolleritrick eller ett extremt brutalt mort? Mina Dabiri är polisinspektör vid Stockholmspolisen och tar hjälp av Vincent Walder, mentalist och expert på kroppsspråk och magi. De gör kopplingar till ett tidigare fall, och inser att de jagar en hänsynslös seriemördare som måste stoppas innan offren blir fler. Men Minas och Vincents kantiga personligheter ställer till det. Båda bär dessutom på mörka hemligheter. Deras förflutna tycks höra samman med det som sker och tempot skruvas upp alltmer. De behöver ligga steget före mördaren, lära känna vansinnet för att kunna stoppa det.
Min kommentar
Jag var faktiskt inte alls sugen på att läsa denna bok. Det tilltalade inte och kändes lite som ett pr-trick. Men så fick jag se att det kommit en andra bok i samma serie, Kult, och då kände jag att jag ändå behöver veta som pågår.
Så, jag är kanske inte helt objektiv, men det känns som att det är fyra delar i denna bok, fakta om trolleri- bra, morden - äckligt men bra, Vincents privatliv - tveksamt och polisarbetet - dåligt. Jag vet inte om det beror på att det är två författare, men det är inte första gången jag känner att tonen i boken är ojämn när det är två författare.
Det absolut första jag funderar på och sedan stör mig på, om jag ska börja där, är tidslinjen. När Mina åker och träffar Vincent i Östersund (tror jag det var) så beskriver Mina det som att man kört fast med mordet, att man inte vet vad man ska göra och därför behöver hjälp. Bara någon dag senare visar det sig 1) att Vincent bor i Stockholmstrakten - så varför kunde man inte vänta med att kontakta honom tills dagen efter när han var hemma, och 2) att man ju inte ens obducerat offret och gjort grundläggande kollar kring vem hon kunde vara. Så det kan ju omöjligen ha gått någon vidare tid alls att "köra fast" på.
Polisarbetet är i sig väldigt märkligt, och det känns inte som att det händer någonting alls. Det jag däremot gillar är all fakta om trolleri och magi, ett område jag inte kan någonting om och som gör det intressant. Beskrivningarna om att ritningarna är medvetet felaktiga, vem som gjorde vilka trick först osv. Det är ju inte för inte som trolleri än idag hyser så stor förtjusning.
Beskrivningarna av morden är grymma, jag blir riktigt äcklad. Jag reflekterar över hur många mord jag läser om utan att de är så mycket "gore", och även om jag känner "var det verkligen nödvändigt" så måste jag erkänna att jag reagerar känslomässigt - vilket ju är ett gott betyg.
Men åter till poliserna. De håller inte måttet. Jag är ju ytterst tveksam till en (eller flera) poliser med så stora fobier osv, men även bortsett ifrån att det ska vara så mycket privat drama så är det mycket som inte hänger ihop. Förutom ovanstående exempel är det ju helt osannolikt att man inte hade hittat mördarna efter att polisen kommit fram. Utan att försöka spoila så mycket - med tanke på hur lerigt man beskrev att det var så borde man redan där kunnat sett spåren av rullstolen hela vägen, och om det nu inte hade funnits några smarta poliser hade det ju räckt att man tagit dit en hund, den hade ju direkt spårat upp deras väg.
Jag som föredrar bra polisarbete och fakta framför drama och personligheter tycker detta lämnar mycket att önska. Jag hoppas poliserna blir lite smartare till nästa bok.
Betyg: 2,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar