Åttaåriga Jodie är ett problembarn i ordets rätta bemärkelse. Hon är våldsam och aggressiv, och har avverkat fem fosterfamiljer på fyra månader. Cathy Glass, som varit fosterförälder i över tjugofem år, övertalas att göra ett försök men inser snabbt att Jodie är en större utmaning än hon hade kunnat föreställa sig.
Efterhand som Jodie får förtroende för Cathy blir hennes uppförande bättre och hon börjar berätta detaljer om vad hon utsatts för. De signaler som borde fått alla varningsklockor att ringa uppmärksammades inte av socialarbetarna som var inblandade i hennes fall, och Jodie har aldrig haft någon vuxen hon litat på.
Min kommentar
Om det finns grader i helvetet så är för mig pedofili och incest bland det vidrigaste jag kan tänka mig. Jag mår fysiskt illa när jag läser denna boken, och jag förstår verkligen hur chockerande och jobbigt det måste vara att jobba med barn som utnyttjats. Att kunna prata med barnet utan att projicera hur vidrigt man tycker det är och att som vuxen orka ta emot och lyssna. Det är bevisligen inte alla som klarar.
Även i denna bok märks en ilska mot de olika myndigheterna, och jag kan bara tänka mig att det är ganska lika överallt. Jag har stor respekt för socialtjänsten, det måste vara fruktansvärt att jobba med barn som far illa och inte ha resurser att kunna göra det man kan, eller ens ska.
Det är svårt att säga något nyanserat om en sådan här bok, mer än att jag hoppas att varenda människa läser den. När jag kikade närmare inser jag dessutom att vi bara har ett fåtal översatta till svenska. På engelska finns det 29 böcker i den här "serien" av Cathy Glass, medan jag bara hittar sju stycken på svenska på Nextory och Adlibris.
Betyg - inget betyg sätts (se recension #24)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar