I smutsliga blöjor och trasiga t-shirts hölls barnen instägda i sina spjälsängar. De stirrade med tomma blickar i utmärglade ansikten. Alla var svårt undernärda och flugor surrade mot gallren för fönstren. Det var synen som mötte Elaine och Ian när de anlände till det östeuropeiska barnhem som de skulle hämta hem sin lilla adopterade flicka från.
Väl på plats informerades de om att flickan hade dött. Istället erbjöds de en annan, äldre flicka - tvååriga Anna. Hon kunde inte ha varit mer önskad, älskad eller efterlängtad. Ändå blev det katastrof. Anna var livrädd och arg över att tas ifrån sin invanda miljö, hur hemsk den än var, och svarade väldigt vålodsamt och utagerande på sin tillvaro. Ian och Elaine fick allt svårare att hantera Anna och tvingas till slut lämna bort henne. Så småningom hamnar Anna hos Cathy Glass.
Min kommentar
Det är så mycket som är fel med det här. Jag kan verkligen förstå Elaine och Ian som kommer och ska adoptera ett barn, som visar sig ha dött och som då helt sonika får beskedet att de kan "välja något annat barn". Det är så sjukt, människohandel på något vis förtäckt i ett rosa skimmer av adoption och att hjälpa barn som har det svårt. Samtidigt, många barn får det ju såklart bättre av att komma ifrån de hemska barnhemmen.
Den andra delen av Annas liv med Elaine och Ian blir intressant ur ett annat perspektiv. Här kan man se hur Elains kärlek och hur hon skämmer bort Anna orsakar mer skada än nytta. Det hade kunnat vara vilket barn som helst och det är inte första gången det går illa när barn lärt sig manipulera sin omgivning. På samma sätt blir det intressant med Cathys beskrivningar om hur Elaine och Ian helt plötsligt vill ha tillbaka sin dotter och att de inte ens då respekterar kunskap och erfarenhet hos personer runt omkring dig. Det känns som en ren slump att det till slut får ett lyckligt slut, det kunde lika gärna ha blivit värre.
Det som är fascinerande här jämfört med ex förra boken är vad jag tycker man kan utläsa kring vad som är försvarsmekanismer hos ett barn som Reece mot ett barn som Anna som första tiden i livet helt saknat känslomässig anknytning och aldrig lärt sig empati. Det är obehagligt att se hur vi vuxna kan förstöra barn.
Betyg - kommer inte sättas (se recension #24)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar