Dags för fjärde boken, och även här slås jag av att historien känns verklig. En ung tjej hittas mördas i en underjordisk tunnel av ett svensexe-gäng, som poliserna tror döljer vad de gjort. Här börjar jag med samma känsla som i andra boken - hur korkade kan poliserna vara. Men sedan inser jag att formatet talar emot historien. Dvs det faktum att jag vet att det är 250 sidor kvar, talar ju emot att brudgummen som de har i förhör helt plötsligt ska erkänna. Vad ska då de övriga 250 sidorna handla om. Det är som att kolla en serie på tv, man vet att det kommer något mer om det är en halvtimme kvar när mördaren fångas.
När jag inser det blir jag istället lite imponerad av Christina, och att hon inte faller för frestelsen att driva fram en osannolik historia och konstiga förvecklingar för sakens skull. Och så påminns jag om devisen "den enklaste lösningen är oftast den sanna", som jag egentligen inte alls vet varför jag tänker på i relation till polisarbete - jag har aldrig varit inblandad i någon polisutredning..
Nåja, tillbaka till historien. Vi får här också ett privat bekymmer som jag imponeras över hur det vävs in. Det blir en riktig bladvändare och jag vill bara se vad som kommer hända härnäst, hur kommer Ingrid råka illa ut, vad kommer folk säga osv. Dock blir jag lite fundersam till slut. Skulle verkligen en välrenommerad poliskommissarie gå under jorden när man blir ställd inför att anklagas för ett brott?
Nåja, på det hela hanteras det snyggt, och även om det saknas en logisk koppling mellan varför man helt plötsligt hittar den aktuella personen och vips inser att det är den som står bakom allt, så är det ändå snyggt. Och i en fjärde bok om samma "vanliga" personer får man ha lite svängrum tycker jag.
Denna boken plockar upp både i driv och energi jämfört med förra och betyget blir 4-.
Tyvärrr visade det sig att Stadsbiblioteket inte hade femte boken som e-bok, utan bara sjätte härnäst, så nu får det bli en paus med Ingrid Bergman ett tag. Det är nog bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar