Denna serie, om poliskommissarie Ingird Bergman läste jag en recension om - jag tror det var andra eller tredje boken - och eftersom jag dels gillar att hitta nya svenska polisserier ex för sådana här semesterresor och dels hittade de fyra första som e-böcker på Stadsbiblioteket. Konstigt nog har de även den sjätte boken, men inte den femte som e-bok.
Jag kan direkt säga att denna recension färgas av att jag läst de fyra böckerna på kort tid. Det är då lite svårt att hålla sig till bara denna boken. Generellt är böckerna väldigt välskrivna, och det sker mycket utredningsarbete - skrivbordsutredningar, ungefär såsom jag tänker mig att mycket polisarbete går till. Det pratas om att rapporter ska skrivas och fakta ska registreras i datasystem osv - sådant som sällan brukar nämnas. Dock lider serien av några saker - dels är poliserna i mångt och mycket fullständiga idioter och/eller helt saknar slutledningsförmåga och dels känns beskrivningarna lite osannolika, jag menar exempelvis hur ofta pratar du med dina tre-fyra närmaste kollegor och i möten där någon av dem är borta benämner dem med både för- och efternamn? Jag gissar att det ska vara för att förenkla för oss läsare att man får hela namnen, men det blir väldigt krystat.
Men det som stör mest är ändå "fakta"uppföljningen mellan böckera. Jag vet inte vad man kallar det på författarspråk, men det här att ha personer eller saker som sker lika i flera böcker måste man ju ha någon som kollar. Ex framgår det i andra/tredje boken att Ingrid hade en son som dog när han var ett år. Men i fjärde boken anges att han dog när han var två år. Jag fattar att man kanske inte skriver eller förväntas läsa böckerna omedelbart efter varandra, men det känns väl ändå rätt centralt att författaren inte håller reda på huvudkaraktärernas och deras drag/situationer i en bokserie? Det är flera sådana saker jag hakat upp mig på, men detta är nog det mest flagranta.
Den första boken är helt klart den bästa. Till att börja med får man lära känna karaktärerna, vilket är trevligt. Det är också trevligt att ha hyfsat normala poliser, inga med privata problem som är helt galna, vilket är ganska vanligt i de här polisdeckarna tycker jag. Det är också en väldigt intrikat och intressant historia som rullas upp. Det kryddas också av det interna tjafset, problemet med resursbrist osv som jag gissar är ganska verklighetstroget.
Den första boken handlar om två män som blir brutalt misshandlade - varav en dör, och där koppplingen dem emellan. Det blir en intressant historia som vävs fram i förhör och utredning. Dock undrar jag redan i denna boken, liksom de kommande, när böckerna egentligen skrivits eftersom internet knappt används, och allt ska "skrivas ut". Det är ett stort persongalleri, både att lära känna poliserna, men också kring de misshandlade och runt omkring, men författaren gör ett bra jobb att hålla isär dem och det blir inte svårt att hänga med.
Som jag sa, om jag inte tittar på de kommande böckerna så är denna boken helt klart riktigt bra (det här med att poliserna är korkade blir också tydligare först i nästa bok, liksom diskrepanserna mellan böckerna). Betyg för denna bok om jag försöker låta bli att tänka på de kommande:4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar