Semesterns bästa bok var utan tvekan Pappas pojke av Emelie Schepp. Jag är väldigt förtjust i hennes sätt att skriva, och hennes sätt att hantera åklagare Jana Berzelius privata bekymmer med det fall som är i fråga. Trots att jag har svårt för poliser med egna problem så fungerar det här, och jag tycker det vägs ihop bättre än i vissa fall tidigare, när Janas liv och historia tog lite för mycket plats.
Det blir också effektivt och man skruvar på sig när man ju vet vad som hände, men den försvunna pojkens pappa blir sittande i häkte som misstänkt. Till och med utan barn förstår man vilken fasa det måste vara att inte kunna gör någonting och inte veta vad som händer, och författaren gör det ännu mer personligt när hon gör poliserna mer mänskliga och låter dem välja att delta i sökandet efter pojken,
Det är bara att lyfta på hatten för att författaren än en gång lyckats skriva en riktig bladvändare, som inte går att lägga ifrån sig och som kommer med överraskningar från första till sista sidan. För att vara den fjärde boken i serien om Jana Berzelius håller Emelie Schepp kreativiteten och fantasin högt, och visar också att man behöver inte göra händelserna krångligare och värre för att "slå" sin tidigare bok,
Betyg 5-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar