Då är vi framme vid tredje boken i serien om Ingrid Bergman, och mitt under en vidunderlig vinterstorm hittas en framgångsrik och rik revisor (!) mördad. Denna boken är krångligare skriven, fler att hålla reda på, och jag vet inte om det beror på att jag ligger på en solig sandstrand men jag har lite svårt att hänga med i alla turer kring just revisorn.
Det mest tilltalande även här är hur de "vanliga" personerna porträtteras. Tjejen som hittar liket har en stalker efter sig och beter sig såsom man tänker sig mycket väl skulle kunna ske. Lite kul är det också att trots at storyn får ett avslut, så ger epilogen en till dimension. Dock framstår det som lite abrupt när historien löper på fint, till dess at åklagaren bara säger att det är bra och utredningen ska avslutas.
Efter att ha läst tre böcker i serien så är jag väldigt förtjust i historierna, personbeskrivningarna, utredningsarbetet osv, men det är som att inget av det når hela vägen. Jag vet inte vad det är, om det är bearbetningen av böckerna eller vad men jag kan inte låta bli att tänka att det saknas lite i exekveringen. Ett exempel. Fingeravtryck hittas på bilder som ligger på en kollegas skrivbord. Fingeravtrycken hör till en av Ingrids kollegor som hon jobbat med längst, i tio år eller så. Omedelbart tror hon det är han som är "the bad guy" utan att ens reflektera över att han kanske bara tagit i bilderna som låg på skrivbordet när han såg dem, tog dem från skrivaren till kollegans bord när han hittade dem eller vilket skäl som helst som man kan ha hållit i papper som sedermera dyker upp hos en kollega. Dessutom går Ingrid och anklagar kollegan - som hon är chef för - för dessa allvarliga saker, istället för att bara fråga. Så mycket för tio års samarbete, liksom.
Jag hoppas hon fortsätter att utveckla det som behöver utvecklas, utan att skapa krystade och konstiga förväxlingar för huvudpersonerna.
Betyg 3+
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar