Jag har haft lite trögt att komma igång med läsningen den senaste månaden, efter jag kom hem från semesterveckan. Detta trots att jag spenderat mycket tid i en solstol på takterrassen den tid jag inte jobbat. Till slut bestämde jag att det fick vara nog och tog tag i något lättsmält.
Säga vad man vill men Jenny Colgan är bra på att skriva lättsmält. Mitt problem, insåg jag, är att titlarna är så lika så jag trodde det skulle vara samma serie. När jag insåg att det inte var det, var ju frågan om detta var den första boken i serien. Vilket det var - tror jag. Hur som, ni förstår att jag inte är överförtjust i titlarna. Egentligen vet jag inte varför, då många serier har betydligt mer intetsägande och definitivt inte på varandra följande titlar - men det är något med alla orden.
Till boken då. Jo lättsmält, och lite gullig får man väl säga. Och det är väl det man vill ha egentligen. Andra böcker kräver jag mer av, men här bryr jag mig inte om de osannolika bitarna. Flera gånger tänker jag "det här skulle ju aldrig hända" men på något vis kommer Jenny Colgan undan med det. Det hon beskriver väldigt bra är känslan av att komma hem. I Floras fall var det ju än mer sorgligt, men just den här känslan av att känna allt - varje liten väg och stig - och alla man växt upp med, men samtidigt vara en utböling och hela tiden ha och få den här distansen till de som "stannat kvar". Det känner jag igen mig i.
Boken är ganska förutsebar, men inte heller det gör så mycket. Det här är en bok man läser för tidsfördriv och för att kliva ur sin vardag till en mer charmig och romantisk sådan ett tag (jo, det är känslan, oavsett dåligt väder, hardship och lite sorg). Större förväntningar än så är dumt att ha.
Boken får 3,5 av 5.
måndag 29 juli 2019
måndag 8 juli 2019
Prästinnans Strand - Anna Ihrén
Prästinnans strand utspelar sig i Portugal, med huvudpersonen Stella York som skickas ner till Portugal när en svensk kvinna hittas mördad. Jag har haft även denna boken på min lista en längre tid, då jag hade läst Smögen-serien. Nu när jag dock tittar tillbaka på handlingarna kring Smögen börjar jag dock bli fundersam om jag verkligen läst alla.
Hur som helst. Detta är en bok där man kastas mellan olika saker. Stella York är en märklig karaktär, och förutom att vips dyker hennes chef med fru och hennes pappa också på samma ställe. Förutom att hon försöker lösa brottet går hon på välgörenhetstillställningar med övriga svenska pensionärer som bosatt sig i Portugal på ålderns höst.
Boken är välskriven och jag tycker mig märka att författaren försöker applicera sina "recept" på bra böcker, men det blir liksom varken hackat eller malet. När jag har läst klart har jag såklart fått alla svar och lösningar, men jag har ändå fler frågor än svar. Frågorna består mest av typen "men hur i jösse namn kom xxx in i bilden" och "hur kunde yyy hända"?
Jag känner mig faktiskt lite besviken på upplösningen, men det ska ändå bli intressant att läsa nästa bok och se om de skarpa kanterna slipas bort och ger en berättelse med mer flyt.
Betyget blir 3 för detta försök.
Hur som helst. Detta är en bok där man kastas mellan olika saker. Stella York är en märklig karaktär, och förutom att vips dyker hennes chef med fru och hennes pappa också på samma ställe. Förutom att hon försöker lösa brottet går hon på välgörenhetstillställningar med övriga svenska pensionärer som bosatt sig i Portugal på ålderns höst.
Boken är välskriven och jag tycker mig märka att författaren försöker applicera sina "recept" på bra böcker, men det blir liksom varken hackat eller malet. När jag har läst klart har jag såklart fått alla svar och lösningar, men jag har ändå fler frågor än svar. Frågorna består mest av typen "men hur i jösse namn kom xxx in i bilden" och "hur kunde yyy hända"?
Jag känner mig faktiskt lite besviken på upplösningen, men det ska ändå bli intressant att läsa nästa bok och se om de skarpa kanterna slipas bort och ger en berättelse med mer flyt.
Betyget blir 3 för detta försök.
söndag 7 juli 2019
Pappas pojke - Emelie Schepp
Semesterns bästa bok var utan tvekan Pappas pojke av Emelie Schepp. Jag är väldigt förtjust i hennes sätt att skriva, och hennes sätt att hantera åklagare Jana Berzelius privata bekymmer med det fall som är i fråga. Trots att jag har svårt för poliser med egna problem så fungerar det här, och jag tycker det vägs ihop bättre än i vissa fall tidigare, när Janas liv och historia tog lite för mycket plats.
Det blir också effektivt och man skruvar på sig när man ju vet vad som hände, men den försvunna pojkens pappa blir sittande i häkte som misstänkt. Till och med utan barn förstår man vilken fasa det måste vara att inte kunna gör någonting och inte veta vad som händer, och författaren gör det ännu mer personligt när hon gör poliserna mer mänskliga och låter dem välja att delta i sökandet efter pojken,
Det är bara att lyfta på hatten för att författaren än en gång lyckats skriva en riktig bladvändare, som inte går att lägga ifrån sig och som kommer med överraskningar från första till sista sidan. För att vara den fjärde boken i serien om Jana Berzelius håller Emelie Schepp kreativiteten och fantasin högt, och visar också att man behöver inte göra händelserna krångligare och värre för att "slå" sin tidigare bok,
Betyg 5-
Det blir också effektivt och man skruvar på sig när man ju vet vad som hände, men den försvunna pojkens pappa blir sittande i häkte som misstänkt. Till och med utan barn förstår man vilken fasa det måste vara att inte kunna gör någonting och inte veta vad som händer, och författaren gör det ännu mer personligt när hon gör poliserna mer mänskliga och låter dem välja att delta i sökandet efter pojken,
Det är bara att lyfta på hatten för att författaren än en gång lyckats skriva en riktig bladvändare, som inte går att lägga ifrån sig och som kommer med överraskningar från första till sista sidan. För att vara den fjärde boken i serien om Jana Berzelius håller Emelie Schepp kreativiteten och fantasin högt, och visar också att man behöver inte göra händelserna krångligare och värre för att "slå" sin tidigare bok,
Betyg 5-
lördag 6 juli 2019
Älskaren från huvudkontoret - Camilla Grebe
Denna boken hade jag inte tänkt att läsa, utan tänkte läsa Husdjuret, som jag upplever har hypats upp lite sedan den kom. När jag dock insåg att det var andra delen - om än fristående - i en serie så insåg jag ju att jag måste läsa första delen först.
Dock känner jag redan från början visst motstånd. Jag vet också varför. Titeln. Jag kan inte förlika mig med att en polisdeckare heter som denna. Jag vet inte vilken genre det skulle passa med en sådan titel, men jag tänker mig mer en romantisk novell i typ Allers.
Men, när jag förtränger vad boken heter och bara läser så blir det intrikat. Författaren väver ihop de olika huvudpersonerna på ett bra sätt, och även om jag har svårt för det här med olika kapitel för olika personer, så är de så olika tider och platser här att det inte är så svårt att hänga med. På det viset är det positivt att karaktärerna också är så olika. Bara när det gäller poliserna så känns det som at man tagit ett antal lappar med helt olika egenskaper och lottat ut till respektive polis. Det leder också till att man får vissa inspel om vissa personer som helt saknar relevans för historien.
Historien och händelserna drivs fram av Emma, som är den som har den hemlige älskaren på huvudkontoret. Utan att säga för mycket kan jag bara säga att jag blev imponerad över hur historien vred och vände sig. Jag hade inte förväntat mig hur det skulle gå. Jag ser verkligen fram emot att läsa Husdjuret nu, kanske kan man fortsätta förvånas!
Betyg 3+. Okej det kanske känns lite lite, men hade det inte strösslats med egenskaper och personbeskrivningar så hde det blivit högre. Förhoppningsvis är personerna introducerade nog till nästa bok.
fredag 5 juli 2019
Silhuetten - Christina Larsson
Dags för fjärde boken, och även här slås jag av att historien känns verklig. En ung tjej hittas mördas i en underjordisk tunnel av ett svensexe-gäng, som poliserna tror döljer vad de gjort. Här börjar jag med samma känsla som i andra boken - hur korkade kan poliserna vara. Men sedan inser jag att formatet talar emot historien. Dvs det faktum att jag vet att det är 250 sidor kvar, talar ju emot att brudgummen som de har i förhör helt plötsligt ska erkänna. Vad ska då de övriga 250 sidorna handla om. Det är som att kolla en serie på tv, man vet att det kommer något mer om det är en halvtimme kvar när mördaren fångas.
När jag inser det blir jag istället lite imponerad av Christina, och att hon inte faller för frestelsen att driva fram en osannolik historia och konstiga förvecklingar för sakens skull. Och så påminns jag om devisen "den enklaste lösningen är oftast den sanna", som jag egentligen inte alls vet varför jag tänker på i relation till polisarbete - jag har aldrig varit inblandad i någon polisutredning..
Nåja, tillbaka till historien. Vi får här också ett privat bekymmer som jag imponeras över hur det vävs in. Det blir en riktig bladvändare och jag vill bara se vad som kommer hända härnäst, hur kommer Ingrid råka illa ut, vad kommer folk säga osv. Dock blir jag lite fundersam till slut. Skulle verkligen en välrenommerad poliskommissarie gå under jorden när man blir ställd inför att anklagas för ett brott?
Nåja, på det hela hanteras det snyggt, och även om det saknas en logisk koppling mellan varför man helt plötsligt hittar den aktuella personen och vips inser att det är den som står bakom allt, så är det ändå snyggt. Och i en fjärde bok om samma "vanliga" personer får man ha lite svängrum tycker jag.
Denna boken plockar upp både i driv och energi jämfört med förra och betyget blir 4-.
Tyvärrr visade det sig att Stadsbiblioteket inte hade femte boken som e-bok, utan bara sjätte härnäst, så nu får det bli en paus med Ingrid Bergman ett tag. Det är nog bra.
När jag inser det blir jag istället lite imponerad av Christina, och att hon inte faller för frestelsen att driva fram en osannolik historia och konstiga förvecklingar för sakens skull. Och så påminns jag om devisen "den enklaste lösningen är oftast den sanna", som jag egentligen inte alls vet varför jag tänker på i relation till polisarbete - jag har aldrig varit inblandad i någon polisutredning..
Nåja, tillbaka till historien. Vi får här också ett privat bekymmer som jag imponeras över hur det vävs in. Det blir en riktig bladvändare och jag vill bara se vad som kommer hända härnäst, hur kommer Ingrid råka illa ut, vad kommer folk säga osv. Dock blir jag lite fundersam till slut. Skulle verkligen en välrenommerad poliskommissarie gå under jorden när man blir ställd inför att anklagas för ett brott?
Nåja, på det hela hanteras det snyggt, och även om det saknas en logisk koppling mellan varför man helt plötsligt hittar den aktuella personen och vips inser att det är den som står bakom allt, så är det ändå snyggt. Och i en fjärde bok om samma "vanliga" personer får man ha lite svängrum tycker jag.
Denna boken plockar upp både i driv och energi jämfört med förra och betyget blir 4-.
Tyvärrr visade det sig att Stadsbiblioteket inte hade femte boken som e-bok, utan bara sjätte härnäst, så nu får det bli en paus med Ingrid Bergman ett tag. Det är nog bra.
torsdag 4 juli 2019
Du kommer inte undan - Christina Larsson
Då är vi framme vid tredje boken i serien om Ingrid Bergman, och mitt under en vidunderlig vinterstorm hittas en framgångsrik och rik revisor (!) mördad. Denna boken är krångligare skriven, fler att hålla reda på, och jag vet inte om det beror på att jag ligger på en solig sandstrand men jag har lite svårt att hänga med i alla turer kring just revisorn.
Det mest tilltalande även här är hur de "vanliga" personerna porträtteras. Tjejen som hittar liket har en stalker efter sig och beter sig såsom man tänker sig mycket väl skulle kunna ske. Lite kul är det också att trots at storyn får ett avslut, så ger epilogen en till dimension. Dock framstår det som lite abrupt när historien löper på fint, till dess at åklagaren bara säger att det är bra och utredningen ska avslutas.
Efter att ha läst tre böcker i serien så är jag väldigt förtjust i historierna, personbeskrivningarna, utredningsarbetet osv, men det är som att inget av det når hela vägen. Jag vet inte vad det är, om det är bearbetningen av böckerna eller vad men jag kan inte låta bli att tänka att det saknas lite i exekveringen. Ett exempel. Fingeravtryck hittas på bilder som ligger på en kollegas skrivbord. Fingeravtrycken hör till en av Ingrids kollegor som hon jobbat med längst, i tio år eller så. Omedelbart tror hon det är han som är "the bad guy" utan att ens reflektera över att han kanske bara tagit i bilderna som låg på skrivbordet när han såg dem, tog dem från skrivaren till kollegans bord när han hittade dem eller vilket skäl som helst som man kan ha hållit i papper som sedermera dyker upp hos en kollega. Dessutom går Ingrid och anklagar kollegan - som hon är chef för - för dessa allvarliga saker, istället för att bara fråga. Så mycket för tio års samarbete, liksom.
Jag hoppas hon fortsätter att utveckla det som behöver utvecklas, utan att skapa krystade och konstiga förväxlingar för huvudpersonerna.
Betyg 3+
Det mest tilltalande även här är hur de "vanliga" personerna porträtteras. Tjejen som hittar liket har en stalker efter sig och beter sig såsom man tänker sig mycket väl skulle kunna ske. Lite kul är det också att trots at storyn får ett avslut, så ger epilogen en till dimension. Dock framstår det som lite abrupt när historien löper på fint, till dess at åklagaren bara säger att det är bra och utredningen ska avslutas.
Efter att ha läst tre böcker i serien så är jag väldigt förtjust i historierna, personbeskrivningarna, utredningsarbetet osv, men det är som att inget av det når hela vägen. Jag vet inte vad det är, om det är bearbetningen av böckerna eller vad men jag kan inte låta bli att tänka att det saknas lite i exekveringen. Ett exempel. Fingeravtryck hittas på bilder som ligger på en kollegas skrivbord. Fingeravtrycken hör till en av Ingrids kollegor som hon jobbat med längst, i tio år eller så. Omedelbart tror hon det är han som är "the bad guy" utan att ens reflektera över att han kanske bara tagit i bilderna som låg på skrivbordet när han såg dem, tog dem från skrivaren till kollegans bord när han hittade dem eller vilket skäl som helst som man kan ha hållit i papper som sedermera dyker upp hos en kollega. Dessutom går Ingrid och anklagar kollegan - som hon är chef för - för dessa allvarliga saker, istället för att bara fråga. Så mycket för tio års samarbete, liksom.
Jag hoppas hon fortsätter att utveckla det som behöver utvecklas, utan att skapa krystade och konstiga förväxlingar för huvudpersonerna.
Betyg 3+
onsdag 3 juli 2019
Slaskjobbet - Christina Larsson
Slaskjobbet börjar riktigt bra. Man hittar en frysbox med en styckad, förpackad och frusen kropp på en parkeringsplats vid ett idrottsområde. Det visar sig senare att det är en sedan ett tag försvunnen man, man hittar kopplingar mellan fyra försvinnanden, och det dyker upp fyra frysboxar.
Men trots att storyn är riktigt bra, så hinner jag innan dess slita mitt hår över hur korkade poliserna är. Nästan halva boken går åt att försöka "sätta dit" de två bröder som man konstaterar dumpade frysboxen, för mordet. Bröderna säger att de tog frysboxen från återvinningscentralen där den ena jobbar, för att använda köttet - som de trodde var griskött - till att mata kräftor med. Inte en enda gång medan man försöker knyta bröderna till mordet funderar man på varför bröderna skulle kört frysboxen någonstans där kroppen skulle upptäckas om de nu hade mördat och styckat mannen. Det hade ju utan tvekan varit det bästa sättet för dem att göra sig av med någon de mördat, att bara stycka kroppen och mata kräftorna. Vips vore man av med både kroppen och problemet, och någon frysbox hade inte behövts.
Tyvärr blir det lite svårt med trovärdigheten när poliserna i vissa delar drar väldigt långtgående slutsatser utan något vidare att gå på, men i andra delar inte tänker längre än näsan räcker.
Även här är dock storyn riktigt bra, och jag önskar utredningsarbetet varit lika genomarbetat som utvecklingen av "brottet". Det som är bra med att arbetet känns mer verkligt (skrivbordsutredningar, allt tar tid att göra osv) förtas lite av att poliserna drar väldigt märkliga slutsatser.
Trots sina brister, som kanske borde varit mer bortputsade i andra boken, är det något uppfriskande med poliser som bara polisar, inte massa trasiga personhistorier utan hyfsat normala människor.
Betyg: 4-
Men trots att storyn är riktigt bra, så hinner jag innan dess slita mitt hår över hur korkade poliserna är. Nästan halva boken går åt att försöka "sätta dit" de två bröder som man konstaterar dumpade frysboxen, för mordet. Bröderna säger att de tog frysboxen från återvinningscentralen där den ena jobbar, för att använda köttet - som de trodde var griskött - till att mata kräftor med. Inte en enda gång medan man försöker knyta bröderna till mordet funderar man på varför bröderna skulle kört frysboxen någonstans där kroppen skulle upptäckas om de nu hade mördat och styckat mannen. Det hade ju utan tvekan varit det bästa sättet för dem att göra sig av med någon de mördat, att bara stycka kroppen och mata kräftorna. Vips vore man av med både kroppen och problemet, och någon frysbox hade inte behövts.
Tyvärr blir det lite svårt med trovärdigheten när poliserna i vissa delar drar väldigt långtgående slutsatser utan något vidare att gå på, men i andra delar inte tänker längre än näsan räcker.
Även här är dock storyn riktigt bra, och jag önskar utredningsarbetet varit lika genomarbetat som utvecklingen av "brottet". Det som är bra med att arbetet känns mer verkligt (skrivbordsutredningar, allt tar tid att göra osv) förtas lite av att poliserna drar väldigt märkliga slutsatser.
Trots sina brister, som kanske borde varit mer bortputsade i andra boken, är det något uppfriskande med poliser som bara polisar, inte massa trasiga personhistorier utan hyfsat normala människor.
Betyg: 4-
tisdag 2 juli 2019
5:e Moseboken - Christina Larsson
Denna serie, om poliskommissarie Ingird Bergman läste jag en recension om - jag tror det var andra eller tredje boken - och eftersom jag dels gillar att hitta nya svenska polisserier ex för sådana här semesterresor och dels hittade de fyra första som e-böcker på Stadsbiblioteket. Konstigt nog har de även den sjätte boken, men inte den femte som e-bok.
Jag kan direkt säga att denna recension färgas av att jag läst de fyra böckerna på kort tid. Det är då lite svårt att hålla sig till bara denna boken. Generellt är böckerna väldigt välskrivna, och det sker mycket utredningsarbete - skrivbordsutredningar, ungefär såsom jag tänker mig att mycket polisarbete går till. Det pratas om att rapporter ska skrivas och fakta ska registreras i datasystem osv - sådant som sällan brukar nämnas. Dock lider serien av några saker - dels är poliserna i mångt och mycket fullständiga idioter och/eller helt saknar slutledningsförmåga och dels känns beskrivningarna lite osannolika, jag menar exempelvis hur ofta pratar du med dina tre-fyra närmaste kollegor och i möten där någon av dem är borta benämner dem med både för- och efternamn? Jag gissar att det ska vara för att förenkla för oss läsare att man får hela namnen, men det blir väldigt krystat.
Men det som stör mest är ändå "fakta"uppföljningen mellan böckera. Jag vet inte vad man kallar det på författarspråk, men det här att ha personer eller saker som sker lika i flera böcker måste man ju ha någon som kollar. Ex framgår det i andra/tredje boken att Ingrid hade en son som dog när han var ett år. Men i fjärde boken anges att han dog när han var två år. Jag fattar att man kanske inte skriver eller förväntas läsa böckerna omedelbart efter varandra, men det känns väl ändå rätt centralt att författaren inte håller reda på huvudkaraktärernas och deras drag/situationer i en bokserie? Det är flera sådana saker jag hakat upp mig på, men detta är nog det mest flagranta.
Den första boken är helt klart den bästa. Till att börja med får man lära känna karaktärerna, vilket är trevligt. Det är också trevligt att ha hyfsat normala poliser, inga med privata problem som är helt galna, vilket är ganska vanligt i de här polisdeckarna tycker jag. Det är också en väldigt intrikat och intressant historia som rullas upp. Det kryddas också av det interna tjafset, problemet med resursbrist osv som jag gissar är ganska verklighetstroget.
Den första boken handlar om två män som blir brutalt misshandlade - varav en dör, och där koppplingen dem emellan. Det blir en intressant historia som vävs fram i förhör och utredning. Dock undrar jag redan i denna boken, liksom de kommande, när böckerna egentligen skrivits eftersom internet knappt används, och allt ska "skrivas ut". Det är ett stort persongalleri, både att lära känna poliserna, men också kring de misshandlade och runt omkring, men författaren gör ett bra jobb att hålla isär dem och det blir inte svårt att hänga med.
Som jag sa, om jag inte tittar på de kommande böckerna så är denna boken helt klart riktigt bra (det här med att poliserna är korkade blir också tydligare först i nästa bok, liksom diskrepanserna mellan böckerna). Betyg för denna bok om jag försöker låta bli att tänka på de kommande:4
Jag kan direkt säga att denna recension färgas av att jag läst de fyra böckerna på kort tid. Det är då lite svårt att hålla sig till bara denna boken. Generellt är böckerna väldigt välskrivna, och det sker mycket utredningsarbete - skrivbordsutredningar, ungefär såsom jag tänker mig att mycket polisarbete går till. Det pratas om att rapporter ska skrivas och fakta ska registreras i datasystem osv - sådant som sällan brukar nämnas. Dock lider serien av några saker - dels är poliserna i mångt och mycket fullständiga idioter och/eller helt saknar slutledningsförmåga och dels känns beskrivningarna lite osannolika, jag menar exempelvis hur ofta pratar du med dina tre-fyra närmaste kollegor och i möten där någon av dem är borta benämner dem med både för- och efternamn? Jag gissar att det ska vara för att förenkla för oss läsare att man får hela namnen, men det blir väldigt krystat.
Men det som stör mest är ändå "fakta"uppföljningen mellan böckera. Jag vet inte vad man kallar det på författarspråk, men det här att ha personer eller saker som sker lika i flera böcker måste man ju ha någon som kollar. Ex framgår det i andra/tredje boken att Ingrid hade en son som dog när han var ett år. Men i fjärde boken anges att han dog när han var två år. Jag fattar att man kanske inte skriver eller förväntas läsa böckerna omedelbart efter varandra, men det känns väl ändå rätt centralt att författaren inte håller reda på huvudkaraktärernas och deras drag/situationer i en bokserie? Det är flera sådana saker jag hakat upp mig på, men detta är nog det mest flagranta.
Den första boken är helt klart den bästa. Till att börja med får man lära känna karaktärerna, vilket är trevligt. Det är också trevligt att ha hyfsat normala poliser, inga med privata problem som är helt galna, vilket är ganska vanligt i de här polisdeckarna tycker jag. Det är också en väldigt intrikat och intressant historia som rullas upp. Det kryddas också av det interna tjafset, problemet med resursbrist osv som jag gissar är ganska verklighetstroget.
Den första boken handlar om två män som blir brutalt misshandlade - varav en dör, och där koppplingen dem emellan. Det blir en intressant historia som vävs fram i förhör och utredning. Dock undrar jag redan i denna boken, liksom de kommande, när böckerna egentligen skrivits eftersom internet knappt används, och allt ska "skrivas ut". Det är ett stort persongalleri, både att lära känna poliserna, men också kring de misshandlade och runt omkring, men författaren gör ett bra jobb att hålla isär dem och det blir inte svårt att hänga med.
Som jag sa, om jag inte tittar på de kommande böckerna så är denna boken helt klart riktigt bra (det här med att poliserna är korkade blir också tydligare först i nästa bok, liksom diskrepanserna mellan böckerna). Betyg för denna bok om jag försöker låta bli att tänka på de kommande:4
måndag 1 juli 2019
Söta Röda Sommardrömmar - Christoffer Holst
Detta är en bok som har dykt upp till och från i bokbloggar som jag läser. Det som var mest tilltalande var nog att det såg ut som en feelgood, men enligt text och recensioner skulle handla om ett mord och en polisutredning. Nu efter att ha läst ett par av författarens tidigare feelgood-böcker förstår jag ju varifrån det kommer, men när jag läste denna boken visste jag ingenting om honom.
Boken handlar om Cilla Storm som köper sig en kolonilott i Stockholms skärgård för 290 000 kr på Blocket, med en stuga på "20-talet kvadratmeter" och kök, indraget vatten, toalet och sovloft, för som tur är hade hon också bara 300 000 kr i sparat kapital (ingen budgivning där inte). Redan där får jag inse att jag inte ska ställa så stora krav på fakta. Det är naturligtvis alltid en risk när man bor i Stockholm och det skrivs om staden men tillrättalagt på det här sättet är inte riktigt min grej. Personligen hade jag hellre sett att hon ex ärvt kolonilotten av någon avlägsen släkting eller något, det hade stört mig mindre.
Hur som helst. Själva storyn är ganska bra, och skärgårdsmiljön och folket tycker jag däremot beskrivs på ett trovärdigt sätt. Även brottet som begås och utvecklingen av den delen känns intressant liksom polisens hantering av "ärendet". Författaren skriver väldigt lättläst och rakt - inga direkta sidospår eller approacher (exempelvis är det för mig lite konstigt att Cilla själv inte blir misstängt trots att hon är helt ny och okänd på ön, mordet sker dagen efter hon kommer dit, hon är den som senast sett offret vid liv, och har själv inget alibi för tiden). men trots att karaktärerna är väldigt tydliga och det inte är så svårt att begripa hur saker hänger ihop så sker det ändå lite "råa" tvister som jag inte hade förutspått.
Nackdelen, precis som för Lina Bengtsdotter (se föregående recension) är ju att de geografiska parametrarna är lite begränsande. Jag menar nu har det skett tre mord på den här lilla ön, nästa bok kan ju inte ta livet av fler, det blir ju bara konstigt. Så det ska bli kul att se hur författaren avser förvalta detta i kommande böcker om Cilla Storm. För man vill ju ändå ha feelgoodkänslan av att se Cilla och Rosie pimpla sitt vin i sin trädgård.
Betyg 3+
Boken handlar om Cilla Storm som köper sig en kolonilott i Stockholms skärgård för 290 000 kr på Blocket, med en stuga på "20-talet kvadratmeter" och kök, indraget vatten, toalet och sovloft, för som tur är hade hon också bara 300 000 kr i sparat kapital (ingen budgivning där inte). Redan där får jag inse att jag inte ska ställa så stora krav på fakta. Det är naturligtvis alltid en risk när man bor i Stockholm och det skrivs om staden men tillrättalagt på det här sättet är inte riktigt min grej. Personligen hade jag hellre sett att hon ex ärvt kolonilotten av någon avlägsen släkting eller något, det hade stört mig mindre.
Hur som helst. Själva storyn är ganska bra, och skärgårdsmiljön och folket tycker jag däremot beskrivs på ett trovärdigt sätt. Även brottet som begås och utvecklingen av den delen känns intressant liksom polisens hantering av "ärendet". Författaren skriver väldigt lättläst och rakt - inga direkta sidospår eller approacher (exempelvis är det för mig lite konstigt att Cilla själv inte blir misstängt trots att hon är helt ny och okänd på ön, mordet sker dagen efter hon kommer dit, hon är den som senast sett offret vid liv, och har själv inget alibi för tiden). men trots att karaktärerna är väldigt tydliga och det inte är så svårt att begripa hur saker hänger ihop så sker det ändå lite "råa" tvister som jag inte hade förutspått.
Nackdelen, precis som för Lina Bengtsdotter (se föregående recension) är ju att de geografiska parametrarna är lite begränsande. Jag menar nu har det skett tre mord på den här lilla ön, nästa bok kan ju inte ta livet av fler, det blir ju bara konstigt. Så det ska bli kul att se hur författaren avser förvalta detta i kommande böcker om Cilla Storm. För man vill ju ändå ha feelgoodkänslan av att se Cilla och Rosie pimpla sitt vin i sin trädgård.
Betyg 3+
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)