Spåren vi lämnar efter oss är den första boken i en serie om Erla-gruppen, fyra personer i en liten grupp som leds av en pensionerad kriminalprofessor och som löser brott med Stockholms-polisens goda minne. Det är en sådan bok jag haft på min bibliotekslista, men som inte dykt upp som e-bok. Däremot hittade jag den på Nextory och tog chansen.
Boken handlar om kvinnor som blir överfallna längs Gröna linjens tunnelbana i Stockholm, och där våldet eskalerar efter hand. Polisen står maktlösa, men så kommer Erla-gruppen in i bilden. Jag har i början problem med trovärdigheten, kring hur gruppen sammansätts. Om man får ett brev hem att man ska befinna sig på ett visst ställe en viss tid - åker man dit då, utan att ta med sig någon? Samtidigt kan man ganska lätt förutspå vad som kommer hända, vilka som kommer ha sex och hur relationerna mellan de fyra i gruppen kommer utvecklas.
Det man däremot inte kan förutspå är historien. Den är invecklad men samtidigt inte otrolig, och när jag släpper den här känslan av amerikansk TV-deckare med udda karaktärer som löser brott ihop, så blir det trevlig läsning. Författaren har vävt ihop en historia som faktiskt känns unik, och då ska ni veta att det krävs mycket med tanke på hur många polisromaner och deckare jag läser.
Författaren skriver bra, men utan att kunna sätta fingret på vad är det något jag saknar. Förmodligen är det min egen begränsning, språket är väldigt viktigt när jag läser, och jag upplever det lite för enkelt här. Kanske har alla krusiduller skalats bort i redigeringar, eller så är det så det ska vara.
Boken får en svag fyra, men den är betydligt bättre än sin efterföljare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar