Min vana trogen att sträckläsa serier jag startat på (om de inte är fullständigt värdelösa), fortsatte således även här.
Den andra boken om Emma Lundgren består av att kyrkokören Emma sjunger i ska begrava en vän och kollega (från Universitetet såklart). De får besök av den världskända operasångerskan Angela Hansson, som hittas mördad i kistan när denna öppnas för en sista "titt".
Här blir jag faktiskt imponerad över författaren. Trots att det kändes lite udda med att kolla i kistan så reagerade jag inte nämnvärt och blev således förvånad när mordet dök upp. Det är inte så många författare som lyckas skriva så, när man sitter och väntar på att något ska hända och försöker förutse nästa steg.
Svårigheten i denna bok är istället att det är så många människor inblandade och som man ska lära känna. Det är dock svårt att klaga, för samtidigt som jag tänker att det vore enklare om folk hade lite mer utskiljande drag, så man kunde hålla isär dem - är jag ju väldigt glad över att författaren håller det enkelt och att folk är som folk är mest.
Jag vet inte om författaren kanske inte tänkt göra en serie från första boken, men en del personer och händelser som dyker upp känns som att de borde varit med redan i förra boken, det skiljer ju trots allt inte så mycket i tid. Det beskrivs exempelvis om Emmas deltagande i kören, som dock inte nämndes med ett ord i förra boken. Även om böcker görs för att kunna läsas fristående, gillar jag att det planteras lite småsaker som man kan känna igen från en del till nästa, som ger en extra dimension. Det saknas helt här.
Den som törstar har även den en fascinerande handling, som är ganska osannolik men ändå utan att bli alltför långsökt, då den ändå håller fast vid ordinära människor och händelser. Jag tycker denna boken är snäppet bättre än den första, eller så har jag lärt känna Emma och Filip bättre. Boken får därför en svag fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar