Pernilla Ericsons andra bok i serien om Erla-gruppen lämnade lite att önska, men det fanns potential, så jag plockade fram även den tredje boken. I denna är vi tillbaka på ett mycket mer aktuellt ämne, där kvinnor blir våldtagna i sina hem, och gärningsmännen påstår att de blivit inbjudna av kvinnorna genom sociala medier.
Om förra boken i serien, om undre världen, var svår för mig att knyta an till, så är denna boken desto mer trovärdig. Det är nästan så jag är förvånad att jag inte läst någon bok innan på samma tema. Efter tre böcker kan jag också konstatera att författarens starka sida är att hitta på händelser och en historia som inte är så lätt att förutspå, men ändå utan att bli krystad. Delvis beror det såklart på att man inte får information man skulle behöva för att kunna räkna ut vad som ska hända, men samtidigt är det som händer så osannolikt att jag nog inte skulle tänkt på det ändå. Därmed dock inte otroligt, och jag har inga problem med att förstå de vägar som historien tar.
I denna bok får också beskrivningar av personer och känslor större plats, upplever jag. Jag fångas av hur utsatta kvinnorna är, hur de mår och hur de jobbar med sina känslor. Jag reflekterar över fokus är att beskriva de som offer. I de flesta böcker och serier är det händelsen eller brottet som står i centrum, och de utsatta brukar återhämta sig förvånansvärt fort.
Denna bok slår an verklighetstrogen sträng hos mig, samtidigt som den är spännande och oförutsägbar, vilket är viktiga aspekter för mig. Det har också skett en utveckling från den första boken, där mycket energi fick läggas på att förstå Erla-gruppen och initiera karaktärerna. Denna boken är helt klart den bästa i serien, hittills och får en klar 4:a.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar