Slutet av januari närmar sig

Nu är det slutet av januari, och jobbet har verkligen sätt igång ordentligt. Dessutom tog jag på mig ett uppdrag att hålla ett utbildningspass med två veckors framförhållning. Verkade som en bra idé då, men som någon som skapat och hållit ett antal utbildningar borde jag vetat bättre. Det tar massa tid att göra en bra utbildning som ska vara givande och stringent i några timmar. Men, jag jobbar ju bäst under press brukar jag säga, så det är väl bara upp till bevis. Dock blir bokläsning lidande när jag måste jobba :)

Fram till nu har det dock handlat mest om lättlästa deckare och någon feelgood. Med tanke på jobb-situationen är det nog så det kommer fortsätta bli närmaste tiden. Tänker dock att jag kanske ska ta tag i någon utmaning lite längre fram i vår. Kanske ska det bli en ny vända med biografier. Eller, vi får se. Jag kanske får några tips i bloggen!

Nu ska jag fundera på vad jag ska läsa härnäst. Kanske får bli Kristina Appelqvists sista så jag är i fas och har koll på serien sedan.

Springfloden - Cilla & Rolf Börjlind

När jag bläddrade igenom serierna på Nextory hittade jag denna om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag kan inte riktigt komma på om jag läst eller sett något av dessa författare. Jag har en stark känsla av att jag haft med Tom Stilton att göra, men när jag googlar ser det inte ut som att det skrivits några böcker före.

Nåja, boken är väldigt välskriven och även denna läsning kommer leda till fler i serien. Dock känns brådskan inte lika stor som med Kristina Appelqvists böcker, där jag ville veta vad som händer härnäst med karaktärerna.

Springfloden är intensiv. Här har man putsat bort allt som inte tillför något. Det handlar om den cold case-utredning som Olivia Rönning får för sig att plocka upp som extraarbete under sommarlovet från polisutbildningen, men också om misshandel av hemlösa i Stockholm och något som kulminerar i en enorm historia i näringslivet. Det händer saker precis hela tiden, och det är inte förrän jag läst klart som jag konstaterar att de tre historierna egentligen lika gärna kunde varit fristående.

Det är spännande från första till sista sidan och jag sitter med andan i halsgropen. Men det som saknas är djupet i karaktärerna. Jag får inte tillräckligt mycket info om Stilton för att undra varför han hamnat där han hamnat (det är här jag funderar på om det inte borde finnas någon tidigare bok), jag får inte någon känsla för Olivia Rönning heller. Hon har en kompis som ringer då och då, men som författaren inte är så intresserad av att ta in i historien. Och en mamma.

Det blir trots det en stark trea, pga intensiteten och det faktum att man hålls på halster till de olika lösningarna utkristalliserar sig. Men jag hoppas att jag får lära känna Olivia Rönning och Tom Stilton bättre i nästa bok!

Liv i överflöd - Kristina Appelqvist

Jag ska erkänna, jag missade att det kommit en fjärde bok i denna serie, så jag trodde att denna var den sista. Det måste jag genast korrigera, men så länge recenserar vi den här.

I den tredje boken dör en forskare på universitetet. Förutom att han var påtänkt till en hög position på universitetet så är han också arvinge till en stor summa pengar (som ska gå till hans forskning).

Förvånansvärt nog lyckas författaren även här knyta ihop en hel drös olika bitar till ett ordentligt pussel. Dock är det nu jag tycker det börjar skava. Till att börja med funderar jag över hur många som dör på ett universitet. Trots all information hade det faktiskt varit givande att man i början fått infon hur många som jobbar på universitetet, när så många dör. Det blir lite Morden i Midsomer över det, men där ser man ju folk på gatorna som gör att man får en känsla för folk runtomkring. Så sker inte i en bok där man saknar den kontexten.

Dessutom är det saker som inte hänger ihop. Det kan vara så att man inte ska läsa böcker som kommit olika år i ett sträck, men det stör mig ändå när inte tidsreferenser och händelser hänger ihop. Viktiga saker, som tillsättningen av tjänsten som är i skottgluggen i hela boken, får man heller inte svaret på, vilket också stör mig. I en pusseldeckare måste alla bitarna läggas.

Som vanligt skriver dock författaren väldigt bra. Det är också en spännande handling, och de olika trådarna väver samma på ett snyggt sätt. Överlag är det nog det jag imponeras över mest i serien, att det mesta knyts ihop utan att vara förutsebart. Även denna bok når upp till en svag fyra, och jag hoppas att fjärde (sista?) boken i serien knyter ihop hela serien!

Den som törstar - Kristina Appelqvist

Min vana trogen att sträckläsa serier jag startat på (om de inte är fullständigt värdelösa), fortsatte således även här.

Den andra boken om Emma Lundgren består av att kyrkokören Emma sjunger i ska begrava en vän och kollega (från Universitetet såklart). De får besök av den världskända operasångerskan Angela Hansson, som hittas mördad i kistan när denna öppnas för en sista "titt".

Här blir jag faktiskt imponerad över författaren. Trots att det kändes lite udda med att kolla i kistan så reagerade jag inte nämnvärt och blev således förvånad när mordet dök upp. Det är inte så många författare som lyckas skriva så, när man sitter och väntar på att något ska hända och försöker förutse nästa steg.

Svårigheten i denna bok är istället att det är så många människor inblandade och som man ska lära känna. Det är dock svårt att klaga, för samtidigt som jag tänker att det vore enklare om folk hade lite mer utskiljande drag, så man kunde hålla isär dem - är jag ju väldigt glad över att författaren håller det enkelt och att folk är som folk är mest.

Jag vet inte om författaren kanske inte tänkt göra en serie från första boken, men en del personer och händelser som dyker upp känns som att de borde varit med redan i förra boken, det skiljer ju trots allt inte så mycket i tid. Det beskrivs exempelvis om Emmas deltagande i kören, som dock inte nämndes med ett ord i förra boken. Även om böcker görs för att kunna läsas fristående, gillar jag att det planteras lite småsaker som man kan känna igen från en del till nästa, som ger en extra dimension. Det saknas helt här.

Den som törstar har även den en fascinerande handling, som är ganska osannolik men ändå utan att bli alltför långsökt, då den ändå håller fast vid ordinära människor och händelser. Jag tycker denna boken är snäppet bättre än den första, eller så har jag lärt känna Emma och Filip bättre. Boken får därför en svag fyra.

Den Svarta Löparen - Kristina Appelqvist

Någon nämnde att Kristina Appelqvist kommer ifrån mina hemtrakter, och i en av böckerna hade tackat en gammal lärare som jag (och hon) hade i skolan. Eftersom jag inte hade läst något i Kristinas serie om Västgöta Universitet och Emma Lundgren tyckte jag att det var en lysande anledning att gör det - för att se om "Tacket" stämde.

Boken introducerar Emma Lundgren, den unga och nytillträdda rektorn för Västgöta Universitet, som utmanar hierarkier och traditioner. När hennes sekreterare hittas mördad på universitetet så blir hon och hennes kollegor i ledningen huvudmisstänkta, men måste samtidigt hjälpa polisen - och hantera media och studenter. Kriminalkommissarie Filip Alexandersson jobbar med fallet och kommer nära Emma.

Det märks att författaren har varit kommunikationschef. Jag blir förtjust i att det är så mycket fokus på kommunikationen, till studenterna, sinsemellan i ledningsgruppen och mellan poliserna. En sak jag stör mig på i många böcker är att dialoger är så nedkortade att det inte finns en rimlig chans att någon skulle prata så. Här får man istället följa utvecklingen i mångt och mycket genom dialogerna.

Jag gillar egentligen inte tillbakablickar. Antingen är de övertydliga och jag känner mig idiotförklarad, som att författaren vill säkra att jag verkligen förstår, eller så fyller de inget syfte alls. Här knyter de väl ihop historien, men jag tycker nog inte att de ger så mycket. Å andra sidan är de inte så många att det stör.

Sammanfattningsvis tycker jag att Den Svarta Löparen är välskriven och intressant, men det finns utvecklingspotential. Betyget blir en stark 3:a. Och ja, min gamla lärarinna nämndes på slutet :)

I fas

Då är jag i fas med de böcker jag läste första veckan i januari. Jag var ledig och satt i soffan och läste till och från hela veckan. Så underbart att få ro till bara läsning. Därefter kickade jobbet igång igen och då måste läsningen konkurrera med allt annat. Nej, skämt åsido, jag älskar mitt jobb och njuter av det men av naturliga skäl finns inte samma tid till läsning.

Vanligen läser jag väl 1-3 böcker i veckan, men det beror på genre och stress. Jag märker att jag håller mig till mer lättsmälta böcker, feelgood och lite chicklit eller författare jag gillar (ofta inom kriminal/deckar-spektrat) när jag är mer stressad, och läser hellre mer komplexa eller tyngre böcker som kräver mer tankekraft när jag har gott om tid.

Ibland snöar jag in på olika teman eller utmaningar, en sommar läste jag bara biografier. Sommaren är min "högtid" för läsning, så det var utmanande att hitta tillräckligt många biografier jag ville läsa, då jag inte normalt håller mig uppdaterad på biografi-fronten (därmed inte sagt att det inte finns mängder med läsvärda biografier). Den absolut bästa var Mr Chance, FN:s förfall under Ban Ki-Moon av Inga-Britt Ahlenius.

När jag var 14 år bestämde jag mig för att läsa 100 klassiker. Hur det gick är en historia för en annan dag som man brukar säga.

Nästa tema för den här bloggen är att koppla på några av de utmaningar som de bokbloggar jag följer håller på med under veckorna.

Lex Duplex, Lex Domini, Lex Demos - Staffan Gullsby

Denna trilogi om kirurgen Sebastian Ekberg som råkar i bekymmer och helt oförhappandes tvingas/tar på sig att leka detektiv, dök jag också på i Nextory som en serie. Jag ska ärligt säga att jag inte hört talats om dem tidigare.

Det första jag tänker på i alla böckerna är att författaren brinner för att skriva om sjukvården. Han nästan vältrar sig i kommunikationsbrister och hierarkier, som gör att man växlar mellan att fundera på om han tycker om sitt gebit (han är röntgenläkare själv), eller om han föraktar det något kopiöst. Själv sitter jag och nickar och tänker att det förvånar mig inte, med tanke på den sjukvård jag själv råkat ut för.

Det jag också slås av är att Sebastian Ekberg, förutom att vara läkare, är en rätt normal person. Han har inga bekymmer, ingen hybris eller alkoholproblem, och författaren har inte iklätt honom vissa personlighetsdrag för att göra honom mer intressant. Det är uppfriskande.

Det som drar ner betyget för serien är att böckerna är för långa. Det är alldeles för mycket ord. Och detta säger jag trots att jag är fullt medveten om att jag kastar sten i glashus, som skriver alldeles för långt själv (skulle många säga). Den första boken är inte heller optimal som startbok. Den inleds med kapitel efter kapitel om olika personer som dör. Det är klart att någon måste dö i en sådan här bok, men det blir som en lista och det tar över en tredjedel av boken innan jag ser någon röd tråd. Jag vet inte om det är syftet, men det får mig att fundera på att avsluta läsandet snarare än att bli nyfiken på hur det knyts ihop.

Så summa summarum, jag hoppas att författaren skriver fler böcker, men att han kanske får lite hjälp att koka ner dem lite.

Handlingen och miljön på sjukhuset gör dock att serien ändå får en stark 3:a eftersom den och huvudkaraktärerna tilltalar mig.

När du vänder dig om - Pernilla Ericson

Som alltid när jag hittar en ny serie så vill jag läsa igenom alla böckerna i serien, helst på en gång - förutsatt att det är en serie jag fastnar för. 

Pernilla Ericsons andra bok i serien om Erla-gruppen lämnade lite att önska, men det fanns potential, så jag plockade fram även den tredje boken. I denna är vi tillbaka på ett mycket mer aktuellt ämne, där kvinnor blir våldtagna i sina hem, och gärningsmännen påstår att de blivit inbjudna av kvinnorna genom sociala medier. 

Om förra boken i serien, om undre världen, var svår för mig att knyta an till, så är denna boken desto mer trovärdig. Det är nästan så jag är förvånad att jag inte läst någon bok innan på samma tema. Efter tre böcker kan jag också konstatera att författarens starka sida är att hitta på händelser och en historia som inte är så lätt att förutspå, men ändå utan att bli krystad. Delvis beror det såklart på att man inte får information man skulle behöva för att kunna räkna ut vad som ska hända, men samtidigt är det som händer så osannolikt att jag nog inte skulle tänkt på det ändå. Därmed dock inte otroligt, och jag har inga problem med att förstå de vägar som historien tar. 

I denna bok får också beskrivningar av personer och känslor större plats, upplever jag. Jag fångas av hur utsatta kvinnorna är, hur de mår och hur de jobbar med sina känslor. Jag reflekterar över fokus är att beskriva de som offer. I de flesta böcker och serier är det händelsen eller brottet som står i centrum, och de utsatta brukar återhämta sig förvånansvärt fort. 

Denna bok slår an verklighetstrogen sträng hos mig, samtidigt som den är spännande och oförutsägbar, vilket är viktiga aspekter för mig. Det har också skett en utveckling från den första boken, där mycket energi fick läggas på att förstå Erla-gruppen och initiera karaktärerna. Denna boken är helt klart den bästa i serien, hittills och får en klar 4:a. 

Jag ska hitta dig - Pernilla Ericson

Andra boken om Erla-gruppen, handlar om gruppens "fixare" Rickard Falke som själv befinner sig i fara och som gruppen tar sig an att hjälpa.

Denna bok handlar om "undre världen" och är betydligt mer grym och våldsam. Jag har väldigt svårt att läsa böcker som utspelar sig i Sverige och omfattar så grovt våld, på samma sätt som jag har svårt för att tycka att Beck-filmerna är trovärdiga. Med de nutida rapporterna om hot, skjutningar och bombattentat i Malmö och Göteborg kanske jag får tänka om dock, men det är svårt.

Fördelen med att skriva om undre världen och gängverksamhet är i och för sig att jag inte kan ifrågasätta så mycket, jag är inte så insatt i det. Nackdelen är att jag därmed inte kan bedöma hur mycket research och arbete författaren lagt ned. Istället kan jag se att beskrivningarna av gängen och dess innehåller är rätt lika mellan olika författare, vilket i sig inte behöver betyda att det är fel.

Denna boken fokuserar mer på känslorna hos polisen Liv Kaspi, som är en del av Erla-gruppen i relation till att hon nu i viss mån måste välja mellan sin tro på rättsväsendet och att rädda Rickard, med alla medel. Det får mig att fundera på hur jag skulle agera, vilket är en positiv aspekt.

Som helhet upplever jag dock boken som lite mindre trovärdig, och med min (bristande) fantasi så behöver jag kunna känna mig in i och tro på vad som händer för att gå all-in. Jag tycker denna boken är något sämre än dess föregångare (4-), och det blir en 3:a i betyg.

Spåren vi lämnar efter oss - Pernilla Ericson

Spåren vi lämnar efter oss är den första boken i en serie om Erla-gruppen, fyra personer i en liten grupp som leds av en pensionerad kriminalprofessor och som löser brott med Stockholms-polisens goda minne. Det är en sådan bok jag haft på min bibliotekslista, men som inte dykt upp som e-bok. Däremot hittade jag den på Nextory och tog chansen.

Boken handlar om kvinnor som blir överfallna längs Gröna linjens tunnelbana i Stockholm, och där våldet eskalerar efter hand. Polisen står maktlösa, men så kommer Erla-gruppen in i bilden. Jag har i början problem med trovärdigheten, kring hur gruppen sammansätts. Om man får ett brev hem att man ska befinna sig på ett visst ställe en viss tid - åker man dit då, utan att ta med sig någon? Samtidigt kan man ganska lätt förutspå vad som kommer hända, vilka som kommer ha sex och hur relationerna mellan de fyra i gruppen kommer utvecklas.

Det man däremot inte kan förutspå är historien. Den är invecklad men samtidigt inte otrolig, och när jag släpper den här känslan av amerikansk TV-deckare med udda karaktärer som löser brott ihop, så blir det trevlig läsning. Författaren har vävt ihop en historia som faktiskt känns unik, och då ska ni veta att det krävs mycket med tanke på hur många polisromaner och deckare jag läser.

Författaren skriver bra, men utan att kunna sätta fingret på vad är det något jag saknar. Förmodligen är det min egen begränsning, språket är väldigt viktigt när jag läser, och jag upplever det lite för enkelt här. Kanske har alla krusiduller skalats bort i redigeringar, eller så är det så det ska vara.

Boken får en svag fyra, men den är betydligt bättre än sin efterföljare.

Utan att släppa taget - Hugo Rehnberg & Denise Rudberg

Efter att ha uppslukats av den första boken för året blev det dags för något mer lättsmält.

Utan att släppa taget handlar om ett gäng kompisar som blivit vuxna och nu ska fira jul tillsammans på en herrgård i Sörmland. Baksidestexten beskriver två personer, Agnes och Simon, som huvudpersoner, men jag vill nog tycka att när de väl kommit till gården så är alla i gänget huvudpersoner.

Även om jag inte har så höga förväntningar så blir jag inte så intresserad. Till att börja med är det omöjligt att hålla reda på alla. Jag är fortfarande inte, efter att ha läst klart, säker på exakt hur många de var i huset, och vem som hade vilka egenskaper. Man får aldrig riktigt lära känna någon av dem, samtidigt som det dyker upp brottstycken av information om dem alla. Dessutom klämmer man in aktiviteter och händelser, som inte direkt tillför något - mer än att man såklart inser att 8-10 pers inte sitter på en herrgård i två-tre dagar utan att göra något, kvinnorna gör yoga och männen skjuter lerduvor bland annat. Just det, det bor två barn på herrgården också. De dyker upp i periferin, är med och äter ibland - för att de bor där - men interagerar i praktiken inte alls med folk.

Jag har läst duons tidigare böcker, som också är lättsamma relationsromaner, och de är betydligt bättre än denna, kanske framför allt för att man får följa ett par karaktärer som man hinner lära känna i en miljö som man åtminstone hinner bli bekant med.

Tyvärr blir det bara en svag 2:a denna gången.

2019 börjar - testar Nextory

2019 års bokår började med ett erbjudande från SJ Prio att prova Nextorys tjänst i 45 dagar, vilket jag så klart hoppade på. Jag brukar annars mest läsa e-böcker via Stockholms Stadsbibliotek. Dock är det inte alla böcker som finns där, eller så dröjer det innan de dyker upp. Jag kan verkligen rekommendera bibliotekets inloggade tjänst, där jag använder favorit-listan, där jag har ett hundratal böcker, som jag med jämna mellanrum kollar om de kommit i e-boksformat - eller om jag står i en Pocketshop på Arlanda, så kollar jag vad jag har i pipeline.

Med Nextory gick jag genast igenom listan från biblioteket, men förvånande nog saknades många böcker, trots att de inte ens var särskilt nya. Vissa av de nya låg bakom någon sorts "guld"-abonnemang, som man visst inte fick del av genom erbjudandet (lite konstigt, provabonnemang brukar ju omfatta hela tjänsten så man kan bedöma om man vill köpa den).

Positivt i tjänsten är att de samlat serier, så att man enkelt vet vilka böcker som omfattas, och även har boktips som känns relevanta. Även det faktum att boktipsen innehåller faktaböcker tycker jag om.

Jag saknade däremot att kunna växla mellan e-bok och ljudbok sömlöst. Det tar ganska lång tid att försöka konvertera sidnummer till minuter in i boken, och försöka hitta var man är. I övrigt var nog utbudet den största besvikelsen, och jag tycker inte priset om 169 kr/mån motiverar utbudet. Antingen läser man ganska lite och då får man ju trots allt 2-3 böcker man kan köpa i pocket varje månad för samma pris. Eller om man som jag läser ganska mycket, så behöver jag få tillgång till nya böcker fort - då jag läst de flesta äldre.

Så Nextory får betyget: 3- från mig.

En helt vanlig familj - Mattias Edvardsson

Jag följer bland annat bloggen Bokföring enligt Monika. Monika är en fenomenal bloggare med recensioner, listor och massor av inspiration i sin blogg. För 2018 beskrev hon att den enda fullpoängaren hon läst under 2018 var Mattias Edvardssons En helt vanlig familj. Toppbetyget gjorde mig nyfiken.

En helt vanlig familj handlar om 19-åriga Stella som blir indraget i ett mord. Stellas mamma är försvarsadvokat och pappan är präst. Boken skrivs utifrån de tre personernas perspektiv i tre olika block, som efterhand driver fram historien.

Det intressanta för mig som jurist är att författaren fokuserar mycket kring utredningen, kring juridiska abrovinklar, men även moraliska frågor, vad som är rätt och fel, svart eller vitt, kopplat till pappans prästerskap. Trots detta "tekniska" sätt att ta sig an historien, blir den ofelbart spännande och man vill verkligen veta vad som faktiskt har skett. En annan intressant aspekt är att även om fokus är på familjen så blir karaktärerna runt omkring väldigt tydligt beskrivna, och jag upplever att jag lär känna även dem i viss mån.

Om jag jämför med en bok med liknande karaktär - Malin Persson Giolitos "Störst av allt", som jag faktiskt inte var så förtjust i, så skapar En helt vanlig familj känslor för de tre personerna, man våndas med deras respektive bekymmer, medan Störst av allt - om än välskriven, snarare skapade en distans till huvudkaraktären. Jag ville personligen mest komma till slutet och veta hur författaren valt att avsluta den, snarare än att jag kände ett behov av att veta hur det skulle gå för Maja. I En helt vanlig familj slukas man helt av historien.

Jag kan inte annat än hålla med Monika om att Mattias Edvardssons En helt vanlig familj definitivt ska ha 5 av 5 i betyg. Något annat kan man inte ge en bok som efter 450 sidor, upplösningen har skett - då knyter författaren ihop det med tre kommentarer från Stella som inte bara ger rysningar utan river upp hela boken och lämnar en osäker på vad man egentligen vet.

Läs den!

Välkommen!

Välkommen till min blogg!

Jag har nu äntligen tagit tag i denna blogg, som jag tänkt på länge. Jag läser väldigt mycket böcker och har under åren haft olika tankar och olika sätt att försöka hålla ordning på vad jag läser, sätta betyg och skriva lite recensioner.

För något år sedan såg jag en länk till en bokrecension i en blogg. När jag började läsa och hitta länkar till andra insåg jag att det finns många bokbloggar, vilket gjorde mig inspirerad.

Förhoppningsvis kan jag bygga upp denna blogg och skapa en riktig Bokklubb med bokbloggar.

Nu kör vi!

/Emma