Cornelia Qvist lämnade sin hemstad Ängsmark med krossat hjärta och ett löfte om att aldrig återvända. Men när hennes mamma råkar ut för en olycka och blir sjukskriven åker hon tillbaka för att hjälpa till.
Lukas Valentin arbetar som snickare och bor kvar på tomten som han en gång köpte tillsammans med Cornelia. Han har byggt färdigt huset som de drömde om som unga och är övertygad om att han kommit över både Cornelia och deras såriga förflutna. Men när de träffas igen och känslorna blossar upp på nytt står det klart att han misstagit sig. Kan det bli de två igen eller har de haft sin chans? Och vad var det egentligen som hände mellan dem.
Min kommentar
Jag fortsatte midsommarhelgen på temat "feelgood som dyker upp i Nextory-appen". Jag kan väl inte säga att baksidestexten här kändes så lockande, men jag fastnade för det bekanta i att lämna sin hemort och vad som händer med gamla relationer och kompisar.
En intressant sak i många böcker är det här att man aldrig tycks kunna komma hem annat än om något händer. Alltifrån Fredrik Backmans böcker om Björnstad till sådana här feelgood så är det som att folk som lämnar sin hemort för Stockholm/storstaden aldrig någonsin kan komma tillbaka. Så stort är ju inte Sverige och de flesta som flyttar hälsar ändå på sin familj på jul eller semester, eller något. Sverige är ju inte så stort.
Hur som. Den här boken är inte pretentiös. Jag oroade mig lite för att det skulle bli dramatiskt, när Cornelia skulle träffa gamla skolkompisar osv, men det kändes ganska genuint. En del besvikna över att hon drog, en del konstaterande att man inte hållit kontakten, en del man växt ifrån. Inte heller mötet med Lukas kändes konstigt. Jag gillar att folk känns normala och att historien bygger sig själv mer än skapas.
Det är en charmig och lättläst bok.
Betyg: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar