Alice Norberg har lämnat livet i Stockholm bakom sig och återvänt till sitt föräldrahem. Utan vare sig jobb eller pengar är hennes mål att skapa en ny tillvaro åt sig själv och sin son. Med sin nyvunna frihet är kärlek det sista hon tänker på. Men närmaste grannen, mjölkbonden Noa Lundkvist har helt andra planer..
Noa var bara femtion när den fyra år äldre Alice övergav landsbygden för huvudstaden. Nu är hon tillbaka och Noa inser att hans tonårsförälskelse inte har mattats utan växer sig starkare för varje gång de ses. Och den här gången tänker han inte låta henne komma undan.
Min kommentar
Det var ett enkelt val att leta upp en till bok av Sara Dalengren efter den föregående, men jag hade mina tvivel kring om den skulle nå upp till samma nivå. En sak som ofta slår mig är att det trots allt måste vara så mycket lättare att skriva en serie. Att skapa karaktärer som kan utvecklas och få fler lager i bok för bok, jämfört med när man skriver en "ny" bok med nya karaktärer, platser och händelser varje gång. Det måste krävas så mycket mer förarbete och research - och inte minst fantasi, vilket jag har respekt för. Vissa författare tycks dock en fallenhet för detta, det märks här. Denna bok har dock en fortsättning, ska sägas.
Från mitt perspektiv är den här boken väldigt tillrättalagd. Stora delar av förutsättningarna har jag väldigt svårt att se skulle inträffa alls i verkligheten, och Noa - hur trevlig och mysig han än verkar vara, tar sig friheter som definitivt inte är tilltalande. Jag tycker också att Alice borde ana oråd redan från början när hon vet att Noa är helt galen i henne och ber henne inreda ett hus med honom. Jag som kommer från en liten by känner dock igen det här med att för personer som stannat kvar, och tagit över sina föräldrars situation så blir världen väldigt liten. Inte kanske att man "nöjer sig", men att man väljer att inte titta utanför de väl invanda ramarna. Den gränsen illustreras väldigt tydligt. Jag vet inte om det är en erfarenhet från författaren, och en medvetet medtagen känsla, eller om jag läser in den själv för att jag kämpat hårt för att ta mig bort från sådana begränsningar.
Med det sagt så är historien naturligtvis mysig. Det vanliga traumat dyker upp på ett hörn, tvivlet, osäkerheten och de irriterande släktingarna. Alla delar i receptet finns, och det är en fin skildring. Den når inte upp i samma nivå som den förra boken, vilket nog mest beror på att jag ogillar konceptet, men charm finns.
Betyg: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar