Miranda Norberg står inför en skilsmässa och för första gången sedan tonåren kommer hon att vara singel. Hon försöker att inte vara avundsjuk på sin storasyster Alice, som både har blivit mamma och är upp över öronen kär i mannen hon snart ska gifta sig med. En kväll när ensamheten känns värre än vanligt ger Miranda sig ut på jakt för att hitta någon som kan få henne att glömma sina bekymmer. Och hon lyckas. För mannen hon hittar är ung, snygg och raka motsatsen till hennes exmake.
Wilhelm Lundkvist har återvänt till Sverige inför sin bror Noas bröllop, men det dröjer inte länge förrän pappans missnöje får honom att fly föräldrahemmet. När han inser att den vackra kvinnan han flirtar med på krogen är Miranda, lillasyster till broderna blivande fru, är det redan för sent för att dra sig tillbaka. Attraktionen är alltför stark och när hon ber att följa med honom hem kan han inte säga nej.
När det blir dags för bröllop möts de två på nytt och ingenting blir som någon har tänkt sig.
Min kommentar
Detta är alltså andra delen om Noa och Alice, eller rättare sagt deras syskton denna gång. Läs recensionen för bok #41 före, för mycket kan sägas även om denna boken. Förvisso räcker det med den enda tillfälligheten att Wilhelm och Miranda möts på krogen, men sedan förstår jag väldigt lite. Möjligen kan jag förstå att det blir lite pinsamt när Miranda har ljugit om vem hon är och Wilhelm insett det, men alltså - dramatiken, hur kan det bli så. Miranda är fullständigt obegriplig i sitt agerande, och rent sjåpig. Inte minst när hon i det närmaste förstör bröllopet för att hon känner sig försmådd, och då är det ändå hon som ljugit.
Precis som i den förra boken har jag svårt att få något djup i någon av personerna. Den som faktiskt tilltalar mig mest, som är stringent och inte beter sig "sann" mot den personlighet som tillskrivs honom är Wilhelm.
Som vanligt kanske min pragmatiska sida tar över, men det här med missförstånd och problem som uppstår för att folk inte kan prata med varandra har jag svårt för, och Alice och Noa får mest agera tolkar och fredsmäklare. Kanske är det helt författarens avsikt att boken ska bli så här "relationsdramatisk" snarare än en feelgood, men jag är inte alls förtjust i dessa personer.
Betyg: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar