Mitt under Vätternrundan inser Iris, slutkörd och med smärtande underliv, att förhållandet till Marcus inte är så perfekt som hon intalat sig. Det är alltid hans intressen, vänner och inredningsidéer som kommer först, medan hennes älskade glasprydnader ligger nedpackade i en kartong i källaren. Hon fick loppet i trettioårspresent, men när hon inte orkar hålla samma tempo som sambon bestämmer hon sig för att ta bussen tillbaka.
Medan Iris vilar och äter sin andra portion lasagne får hon sällskap av Filip, en levnadsglad kille som cyklar ensam och njuter av vägen utan att pressa sig själv. Pratstunden med honom, handen mot hennes rygg i uppförsbackarna och hans hemmagjorda energibars gör att hon till slut lyckas ta sig i mål.
När Marcus och resten av kompisgänget pratar om nästa tävling bestämmer Iris sig för att inte följa med. Hon behöver tänka klart och planerar istället en cykelsemester på Gotland. Att det var dit Filip skulle därnäst kan ha påverkat beslutet.
Min kommentar
Det var midsommarhelg och jag var desperat efter lite feelgood, och utan någon som helst koll på feelgood utgick jag ifrån förslag i Nextory, betyg och baksidestexten. Med lite god vilja när det gäller några böcker så blev det ändå ett ganska gott resultat :)
Först måste jag kommentera det faktum att man valt ordet "underliv" i baksidestexten. Det tror jag aldrig att jag sett förut. Att man får ont i rumpan när man ska cykla 30 mil kan jag förstå, men det är ändå ett intressant ordval. Men det är faktiskt också något jag tänker på att språket känns fräscht, det är inte samma adjektiv och adverb som vanligt.
Det händer också väldigt mycket i den här boken, men trots att man hinner med både ett varv runt Vättern och ett varv runt Gotland så blir det inte stressigt. Det är som att jag verkligen lär känna Iris och Filip, Iris är väldigt lätt att tycka om och även hennes föräldrar och de personer hon träffar på Gotland känns som trevliga personligheter.
Självklart förstår man vad som ska hända, men jag tycker den sista fjärdedelen nästan är överflödig. På ett sätt påminner denna bok om Camilla Davidssons böcker om Emma, där hon vandrar Santiago de Compostela - vandringen, eller i detta fall cykelsemestern är målet, och vad som händer med kärleken är mindre intressant.
Titeln till trots, som inte alls representerar boken i mitt tycke, så är detta en av de bättre böckerna i genren jag läst på sistone.
Betyg: 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar