Efter ett restaurangbesök en grådaskig marskväll i Uppsala sväger psykiatriker Nathalie Svensson och kommissarie Johan Axberg förbi sjukhuset, där Nathalies mamma är inlagd. Utanför entrén blir de vittnen till hur transplantationskirurg Isabella Falk kallblodigt skjuts till döds av en person i rånarluva.
För en kort sekund möter Johan den maskerade skyttens hatiska blick och medan Nathalie försöker rädda kollegans liv tar Johan upp jakten på skytten.
När det visar sig att en av Nathalies farligaste patienter har hotat Isabella Falk ber Uppsalapolisen både Nathalie och Johan om hjälp med fallet.
Ligger motivet i Isabella Falks privatliv eller är det ett av stadens kriminella gäng som hämnats för en misslyckad operation där en av deras ledare dog? Kanske finns det en koppling till kirurgens många Thailandsresor?
Min kommentar
Tillbaka i Uppsala i den sjätte boken om Nathalie Svensson och Johan Axberg ger vi oss raka vägen in i ett brutalt mord och biljakt. Jag börjar notera Moströms metodik mer och mer, kring hur det skiljer sig, men också likheterna mellan böckerna. I Uppsala hittar vi mer av storstads-pulsen och trots att man kanske kan tycka att ett mord som sker mitt framför en erfaren polis borde vara lätt att lösa så blir det bara mer och mer förvecklingar ju mer vi får veta om både offer och historien.
Samtidigt, när inte Johan Axbergs privatliv ges lika mycket utrymme, så är det istället Nathalies våndor kring att donera en bit av sin lever till sin mamma som blir den svåra frågan i boken. Nathalies funderingar är något som jag kan relatera mycket mer till än Johans problem.
Återkommande i denna bok är att teamet, med Uppsala-polisens företrädare i spetsen tycker att saker och ting är lösta. Jag inser att jag tidigare reagerat på att Johan flera gånger uttalat att han är säker på vem som begått brottet och liknande, och i denna bok blir det väldigt påtagligt då det sker flera gånger. På sina ställen blir det nästan parodiskt, när i princip alla som man misstänkt eller förhört - en efter en - måste vara den skyldige enligt någon av poliserna. Den enda som är lite försiktig är Nathalie, men även hon faller in i denna retorik då och då. Och som läsare innebär det ju tyvärr att man får facit, eftersom det är en självklarhet att det inte är de som kategoriskt utpekas som är de skyldiga.
Men, utan att säga för mycket så tycker jag historien som vecklas upp är intressant. Det är lite spretigt och jag blir inte fullt lika medryckt som i den förra boken och jag tycker slutet lämnar lite att önska, men det är som vanligt välskrivet och spännande.
Betyg: 3,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar