Det här är enliten berättelse om stora frågor: Vad är en familj? Vad är en hockeyklubb? Vad är ett samhälle? Och vad är vi redo att offra för att skydda dem?
Det har gått två år sedan allt som ingen vill tänka på hände, alla har försökt gå vidare men något med den här delen av skogen låter oss aldrig riktigt göra det. Vi är en stad med sorg i hjärtat och våld i luften, vi älskar sagor med lyckliga slut men innerst inne visste vi nog alltid att det här inte var en sådan. Det börjar med en storm, den här gången, och slutar med en eld. Någon som har varit borta länge är på väg hem. Någon begravs. Någon blir kär, någon drömmer om NHL och någon drömmer om hämnd. Någon sover rygg mot rygg med sin bästa vän, någon försöker laga sitt äktenskap och någon försöker rädda sina barn. Någon hatar, någon slåss, någon tar ett skjutvapen och går mot en ishall. Allt vi kämpat för kommer inte att överleva, alla vi älskar kommer inte bli gamla.
Så vad är en familj? En hockeyklubb? Ett samhälle? De är summan av våra val. Vad är vi redo att offra för att skydda dem?
Allt. Bara allt.
Min kommentar
Jag ligger ganska bra till med läsningen så här när en tredje del av året har gått. Dock är jag inte lika bra i fas med recensionerna - men det kommer. Vinnarna låg på min lista men jag drog mig lite för att påbörja den. Enligt bokus är den 750 sidor i tryck men på min "upplösning" i Nextory blev den över 900 sidor. När jag väl började gick det dock ganska fort. Man blir liksom indragen och kan inte riktigt släppa boken.
Jag har ju lite svårt för den här cliffhanger-stilen, där man hela tiden antyder saker. Men denna bok var ju den sista i serien så jag tänkte att jag får bida min tid, och jag blev väldigt nöjd över att alla trådar faktiskt knöts ihop och allt landades. Jag inser att jag verkligen har lärt känna karaktärerna, att de agerar som man tänker sig och att allt känns hemtamt från de tidigare böckerna.
Egentligen finns det ju inte så mycket att säga. Ska man vara lite petig så tycker jag att den där stormen var lite upphausad och väldigt dramatiskt beskriven, och inte heller är det ju så att om man flyttar från en liten håla i skogen för att plugga i Stockholm så stängs alla kommunikationsvägar och man pratar aldrig med sin familj eller andra man känner igen. Men det är petitesser. Något annat betyg än en femma kan inte komma i fråga.
Betyg: 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar