Några dagar före julafton hittas Harry och Inga Tynning brutalt mördade i sitt hem ett par mil norr om Hagfors. Huset är i oreda och det saknas både pengar och smycken. Det äldre paret tycks ha levt ett stillsamt liv och har av allt att döma varken fiender eller ovänner. Polisen, med Christer Berglund och Petra Wilander i spetsen, misstänker att det rör sig om ett rån som spårat ur. Men ju mer de undersöker saken, desto märkligare och obehagligare visar sig fallet vara. Journalisten Magdalena Hansson är tillbaka på jobbet efter en längre tids sjukskrivning och blir snart djupt engagerad i morden som skakar bygden.
Min kommentar
Denna sjunde bok avslutar Hagfors-serien som Ninni Schulman skrivit under de senaste elva åren, den första boken kom 2010. Jag har läst och gillat samtliga böcker, men det är ett par år sedan den sjätte i serien kom tror jag. Boken känns inledningsvis som att den är väldigt lång, de 562 sidor som anges i informationen blir 738 sidor på Nextory (eller på min ipad) och jag tänker att det kommer bli trögt. Men det blir det inte alls.
En sak som jag tycker är väldigt bra är beskrivningarna av folk och deras känslor. Det är inte ovanligt att brottet och lösandet får sådant fokus att de drabbade får en biroll. Här får man istället känslokavalkad från det mördade parets vuxna barn, hur man håller ihop för (de små) barnens skull och hanterar julen osv. Det går ju inte att föreställa sig att komma hem till jul och finna sina föräldrar mördade, men det går att tänka sig att man skulle bete sig på de sätt som den familjen gör.
Jag gillar också att det inte är tillrättalagt, när man skrapar triss så vinner man inte (det gör ju ingen), och ingen jurist svarar när polisen ska ringa runt, eftersom det är mellandagar osv. Utredningen tar tid och testresultat dröjer också, precis som i den verkliga världen.
Det fungerar också väl att väva ihop den grova historien med bihistorien om Christer Berglunds höggravida fru och dess väntan på en bebis. Att boken är avslutningen av serien blir också tydlig i slutet på boken, och jag gillar att man väljer att anamma det och att det knyts ihop med en positiv not för alla.
Själva brottshistorien hade fungerat bra i sig själv, men "avtackningen" av karaktärerna väcker lite extra sentimentalitet och jag kan inte annat än tacka för goda lässtunder.
Betyg: 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar