Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj. Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin papap, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjer är..
Min kommentar
Det har gått två år sedan jag läste Silvervägen, och jag ska nog erkänna att jag inte har varit så taggad på att läsa denna boken. Jag började till och med på den i augusti, men något kom i vägen och sedan glömde jag bort den. Det är ju inte ett jättebra betyg i sig. Jag inser att jag har svårt för den här långsamma, karga skrivstilen, och när nyhetens behag släppt med förra boken så är det inte så mycket kvar.
Jag känner att det långsamma också gör att jag får svårt att hänga med i alla hopp. Att det bara är tillbakablickarna som är tidssatta och har kapitelrubrier gör det ännu svårare för mig att hänga med.
Det tar ända till halva boken ungefär innan jag kan slappna av och rama in handlingen. Det blir spännande men långsamt, och jag blir mest förbannad. Är folk verkligen sådana där, som Liv och Vidar, som Liam och Gabriel? Så sakteliga vävs historierna ihop och det som ska förklaras får förklaring.
Det är nog inte riktigt min genre det här, men jag uppskattar författarens stringenta sätt att skriva, ingenting hastas fram, inte ens på slutet när sidorna börjar tryta. Ett enda störigt misstag fastnar jag på, när det anges att den misstänkte mannen har angetts söka på Vidars förmögenhet, som tydligen finns i offentliga uppgifter, vilket ju inte rimmar så väl med baksidestexten. Kan inte tänka mig att inte de nyfikna grannarna haft koll på taxeringskalendern.
Betyg: 3,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar