#50 Goda Grannar - Mattias Edvardsson

Baksidestext

Hur väl känner du dina grannar? Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer? 

Min kommentar

Det var ett tag sedan jag läste En helt vanlig familj, som jag tyckte var väldigt bra. En bok om grannar kände jag mig, rent krass, inte lika nyfiken på. Men så behöver jag ta itu med utmatningarna och så är jag hemma sjuk, så då finns det ju gott om tid. 

Jag tycker den här boken är bra fram till mitten ungefär. Sedan börjar det bli hysteriskt. Jag har så svårt att förstå det här med att ingen pratar med varandra. Visst alla pratar, men det blir ändå massa orimliga förvecklingar. Det blir som en tankevurpa att man utgår ifrån att folk bara pratar när det står i boken att de pratar. Tänk dig själv hur mycket du pratar med den du bor med, och jämför med vad som beskrivs från respektive håll. 

Trots att jag var van sedan förra boken, blir det svårt med tre huvudpersoner. Det faktum att alla tre pratar om och med samma personer, i samma scenarion och på samma ställen, grannarna, gör det väldigt rörigt. 

Jag tycker dessutom baksidestexten är missvisande, vadå "ta lagen i egna händer". Det sker ju inte, inte som jag läser det i alla fall. I praktiken känns det som att det här är ett relationsdrama, med fokus på vad som händer vid ett trauma, som olyckan ändå är. Det enda som gör att det blir en thriller, och som jag också väntade på, är slutet, vilket känns igen från förra boken. 

Nu låter jag säkert väldigt kritisk, trots att det ju var en bra bok. Att jag blir irriterad och provocerad över att man inte har mer vett och hur man låter oro och rädsla eskalera helt utan reson säger väl ändå att boken har gjort sitt. Lite för mycket är dock lite för "samma lika" som tidigare och nu är nyhetens behag borta, så det räcker inte fullt lika långt. 

Betyg: 4

#49 Isabella - Rebecka Edgren Aldén, Isabella Löwengrip

Baksidestext

Redan som tonåring blev Isabella Löwengrip Sveriges största bloggare under namnet Blondinbella. Som tjugoåring drev hon flera stora bolag. Vid 28 års ålder blev hon utsedd till Sveriges mäktigaste näringslivskvinna. Hon hade då ett tiotal bolag med över 100 miljoner i omsättning och 30 anställda. Hon var på väg att erövra världen när allt kraschade. På bara några månader förlorade hon allt hon byggt upp och hamnade på psykakuten. 

Det här är en ärlig och naken berättelse om hur det egentligen var under de framgångsrika åren. Hur det är att vara en människa som byggt upp en bild av sig själv i sociala medier som inte alltid stämmer med verkligheten. Men också ett försök att hitta den riktiga Isabella efter att ha levt som sin persona sedan tonåren. 

Min kommentar

Jag har fascinerats av Isabella Löwengrip och den fantastiska affärskvinna hon är sedan hon bytte sin "persona" Blondinbella mot sitt riktiga namn. Har inte riktigt haft koll på boken men när den dök upp på Nextory var det inget svårt val. Jag hade en period för några år sedan då jag nästan bara läste biografier men det är annars inte något jag läser på löpande band. Det krävs att det är en intressant person. Det svåra med biografier är att det måste ha rätt anslag. Man kan inte ta med varenda detalj om vad som händer, samtidigt som jag tycker det blir svårt om det är för myckt dialog exempelvis - inte kommer man ihåg exakta meningsutbyten från flera år, mer än i extrema undantagsfall. 

Det ännu svårare med Isabellas bok är ju att så mycket redan finns på bloggen. Mycket av det som beskrivs har ju redan beskrivits där en gång, och man tar också lite genvägar och skriver av bloggen här och var. Men jag tycker det blandas bra. För mig blir det två delar i boken. De affärsmässiga, beskrivningarna om vad hon gjort, bolagen osv, och hennes strategier. De tror jag dock att vi är några stycken som redan listat ut. Det finns många, företrädesvis kvinnor, där folk fastnar på utseendet eller hur de beter sig och inte inser hur smart och strategisk de varit för att ta sig dit de är. I vart fall känns det för mig inte oväntat. 

Den andra delen, kring de privata bitarna, om hur hon växte upp, det hon drabbats av, sjukdomar och hot. Det måste vara fruktansvärt, men det känns också ganska polerat. Man kan tydligt se de tillfällen då det blir lite kritik mot någon och man lättar upp det med någon förklaring, eller att Isabella kunde gjort något annorlunda. Lite ilska dyker upp när det sexuella övergreppet utomlands tas upp, men överlag tycker jag det är förvånansvärt avskalat från känslor. Det är också lite för mycket förklaringar. Saker som återkommer beskrivs på nytt som att läsaren skulle ha glömt det, och överlag är det nog väldigt få som inte har hört något om Isabella innan (åtminstone av de som läser boken) utan att man har lite koll på grejerna sedan innan. 

Sammantaget är det en läsvärd bok, den lägger till några pusselbitar jag inte hade, och det är såklart fascinerande att se hur mycket hon hunnit med, på gott och ont, på 30 år. När jag ser mediacirkusen, intervjuer och annat för släppet känner jag dock lite sorg. Jag hoppas verkligen Isabella kan göra detta till det bokslut hon beskriver, och vända blad - men det känns svårare och svårare att tro på för varje medie-"event". Jag önskar henne i alla fall varmt lycka till framöver. 

Betyg: 3,5

#48 Dagen är kommen - Ninni Schulman

Baksidestext

Några dagar före julafton hittas Harry och Inga Tynning brutalt mördade i sitt hem ett par mil norr om Hagfors. Huset är i oreda och det saknas både pengar och smycken. Det äldre paret tycks ha levt ett stillsamt liv och har av allt att döma varken fiender eller ovänner. Polisen, med Christer Berglund och Petra Wilander i spetsen, misstänker att det rör sig om ett rån som spårat ur. Men ju mer de undersöker saken, desto märkligare och obehagligare visar sig fallet vara. Journalisten Magdalena Hansson är tillbaka på jobbet efter en längre tids sjukskrivning och blir snart djupt engagerad i morden som skakar bygden. 

Min kommentar

Denna sjunde bok avslutar Hagfors-serien som Ninni Schulman skrivit under de senaste elva åren, den första boken kom 2010. Jag har läst och gillat samtliga böcker, men det är ett par år sedan den sjätte i serien kom tror jag. Boken känns inledningsvis som att den är väldigt lång, de 562 sidor som anges i informationen blir 738 sidor på Nextory (eller på min ipad) och jag tänker att det kommer bli trögt. Men det blir det inte alls.

En sak som jag tycker är väldigt bra är beskrivningarna av folk och deras känslor. Det är inte ovanligt att brottet och lösandet får sådant fokus att de drabbade får en biroll. Här får man istället känslokavalkad från det mördade parets vuxna barn, hur man håller ihop för (de små) barnens skull och hanterar julen osv. Det går ju inte att föreställa sig att komma hem till jul och finna sina föräldrar mördade, men det går att tänka sig att man skulle bete sig på de sätt som den familjen gör. 

Jag gillar också att det inte är tillrättalagt, när man skrapar triss så vinner man inte (det gör ju ingen), och ingen jurist svarar när polisen ska ringa runt, eftersom det är mellandagar osv. Utredningen tar tid och testresultat dröjer också, precis som i den verkliga världen. 

Det fungerar också väl att väva ihop den grova historien med bihistorien om Christer Berglunds höggravida fru och dess väntan på en bebis. Att boken är avslutningen av serien blir också tydlig i slutet på boken, och jag gillar att man väljer att anamma det och att det knyts ihop med en positiv not för alla. 

Själva brottshistorien hade fungerat bra i sig själv, men "avtackningen" av karaktärerna väcker lite extra sentimentalitet och jag kan inte annat än tacka för goda lässtunder. 

Betyg: 4

#47 Större än störst - Andreas Roman

Baksidestext

En roman om att offra allt, för att vinna allt. 

En gång i tiden var Elliot en skicklig kreatör och en legend inom spelindustrin. Nu är han deprimerad och uträknad, en paria. Arbete, vänner och familj har lämnat honom. Han har ingenting kvar. 

En dag får han ett brev som hans bästa vän skrev på sin dödsbädd, med en ritning över ett spel de aldrig gjorde klart - det mest fantastiska någonsin. Det var deras stora projekt under barndomen och det enda spel, i ett pärlband av framgångar, de aldrig lyckades avsluta. 

Elliot bestämmer sig för att göra klart spelet som skulle kunna bli hans största framgång någonsin och få honom på fötter igen. Men insatserna är höga och om han misslyckas är det slutet på allt. Även för honom själv. 

Min kommentar

Denna bok ha legat på to read-lista sedan den kom, men det har varit något som gjort att den inte blivit läst. En del är dramatiken i baksidestexten, jag ogillar sådana här hyperboler om att det är "slut på allt" om man inte gör triviala grejer - som det ju ändå är att bygga ett spel, i sammanhanget. 

Jag har lite svårt att komma in i början, innan jag förstår att Elliot skriver ifrån någon sorts utbrändhet och man börjar få de första glimtarna tillbaka till Fjällhamn. Sedan blir det bara bättre och bättre. Jag har inte tidigare läst något av författaren, och jag är vanligen inte så förtjust i det här "mystiska" sättet att skriva där det känns som att man avslutar meningarna och dialogerna på hälften för att läsaren ska lista ut eller förstå resten själv. Men här fungerar det bra med det sorgliga och berörande. 

För mig blir boken som en hommage till spelbranschen, det är namedropping på hög nivå - inte minst kring de svenska spelstudiorna, det är uppenbart att författaren känner den världen väl. Jag tolkar helt fräckt in likheter hos personer i boken med de "verkliga" jag läst om. Jag är inte så insatt, men väldigt intresserad av det "det svenska spelundret", och det känns som jag blir inbjuden till första parkett. 

Det finns ett par saker som jag hade velat ha svar på ytterligare, men det är säkert det som är avsikten. Oavsett vilket finns det bara ett möjligt betyg och den kvalificerar sig definitivt till diskussionen om årets bästa bok. 

Betyg: 5

#46 Ett litet steg på vägen - Jenny Fagerlund

Baksidestext

Ibland måste man resa bort för att hitta hem. 

Stella arbetar som koordinator på en reseförmedling och trivs bra med sin lugna tillvaro på jobbet. Lugn är dock inget hon har på hemmaplan. Hon är ensamstående mamma, och sjuåriga sonen Felix har det inte lätt i skolan, han brottas med utanförskap och får ofta skulden när något går fel. 

När Joel, en managementkonsult, anlitas för att effektivisera företaget Stella arbetar på ställs allt på ända. Stellas tjänst dras in och om hon inte vill bli arbetslös måste hon tacka ja till att resa runt och utvärdera hotell och upplevelser i Norden. Hennes första uppdrag blir att testa ett nytt koncept på det nyrenoverade Högfjällshotellet i Fröliden. 

Stellas första impuls är att tacka nej, men efter ytterligare en händelse på Felix skola får hon nog. Tillsammans tar de sig an fjällen. Kanske är det här avbrottet de båda behöver?

Min kommentar

Nu har jag läst tre av fyra böcker i Årstidssviten. Denna utspelar sig på hösten och den sista - som egentligen är nummer två utspelar sig vid jul, så den har jag sparat på. De är dock helt fristående så jag upplever inte att det har någon större betydelse, snarare är det nästan fel att kalla dem serie då varje bok står väl i sig själv. 

Precis som de två tidigare böckarna är den här varm och mysig. Jag får känslan av att författaren verkligen tycker om karaktärerna i sina böcker, och precis som tidigare är karaktärerna både lätta att tycka om och känns som "vanliga människor". Man känner igen sig och samhället utan att man behöver ha upplevt exakt det som sker i boken. När Felix pappa dyker upp är kommunikationen mellan honom och Stella fin och vuxen, inga baktankar eller cliffhangers. 

Jag tycker om att läsa de här böckerna, de gör mig glad till sinnes och rofylld. Det är inga bladvändare eller nagelbitare men man njuter sig igenom varje sida. Det är väl precis så en feelgood ska vara?

Betyg: 4

#45 Döden kvittar det lika - Ann-Marie Schjetlein

Baksidestext

"Förresten Andreas, du känner henne!" Röda lockar faller över bårens kant och Andreas hjärta stannar. Hemma i den fashionabla villan finns hans fru och barn men medvetslös på båren framför honom i akutrummet ligger hans livs kärlek. 

Olyckan får sanningar att bubbla upp till ytan medan Andreas försöker hålla ställningarna. Hans fru försöker förgäves berätta för honom vad hon vet, men är det han som stöter henne ifrån sig eller hon som drar sig undan? Det förflutna spelar ut sina kort. 

Runt människorna på ett sjukhus i Halmstad utspelar sig livet i sin mest dramatiska form. Sjukhusets kulvertar vidlar sig likt livsuppehållande kärlträd kring trasiga mäniskor som söker kärlek men finner ensamhet, svartsjuka och ond bråd död. 

Min kommentar

Jag kan inte för mitt liv komma ihåg varifrån jag hittade denna serie, och jag noterade redan vid utmaningen att jag inte kände till något om den. Men, tänkte jag, en deckarserie i sjukhusmiljö - vad kan gå fel. 

Mycket skulle det visa sig. För det första är det ingen deckare, utan mer en psykologisk thriller, vilket i sig gör det problematisk då den utspelar sig i Halmstad och Tylösand. Dessutom lurar jag nog mig själv med att det är en serie. Det som händer kan mycket mer vara en fristående bok, och parametrar jag som jäg väntar på i en serie infinner sig aldrig. Det är naturligtvis mitt eget fel. 

Överlag tycker jag den här boken är svår. Den utspelar sig på ett sjukhus men både händelser, arbetspass och personer beskrivs väldigt översiktligt, eller odramatiskt kanske man ska säga. Folk jobbar, folk åker till jobbet och hem, folk fikar och går av och på sina skift. Det hade lika gärna kunnat vara på en återvinningsstation eller en bank, och det som lockade mig med sjukhusmiljön saknas helt. 

Början av boken känns mer som ett relationsdrama. Bara det faktum att boken inleds med Tess olycka utan att den nämns någonsin mer i boken är märklig. Borde inte polisen ha utrett en smitningsolycka lite åtminstone? Sedan börjar det hända grejer och då dör folk till höger och vänster, men inte heller det känns särskilt dramatiskt, utan beskrivningarna är i det närmaste kliniska och inte ens när man noterar att polisen reagerar på att Andreas är kopplad till mordet på Signe så händer det mer med den tråden. 

 Den intressanta historien, om flickan som är inlåst hos sin mamma, borde vara den som var huvudhistorien och sjukhusbiten den mindre bi-historien om jag fått välja. Med tanke på att alla relevanta karaktärer är döda så blir det intressant att se hur författaren förvaltar det här in i nästa bok. En chans till kan hon få. 

Betyg: 3

#44 Ingen utväg - Cara Hunter

Baksidestext

Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av ett brinnande hus i norra Oxford. Minstingen, Zachary, är död och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma - deras mamma syns inte till och deras pappa, som är på konferens i London, svarar inte i telefon. 

När nya bevis uppdagas besannas DI Fawleys värsta farhågor. Allt tyder på att detta var en mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi. 

Men vad är det egentligen som hät? Varför lämnades barnen utan tillsyn? Var är deras mamma, och varför går deras pappa inte att nå? 

Min kommentar

Ingen utväg hamnade på min Finish that series-utmaning när jag insåg att jag läste den föregående boken i mars 2019, och då fick den ändå en femma i betyg. Nu kan ju förvisso 2020 räknas bort som ett svart hål, men ändå. 

I den här boken får en av DI Fawleys underhuggande, Quinn ansvaret över utredningen och den första delen av boken går i princip ut på teknikaliteter, lära känns folk och de inledande utredningarna. Kanske beror det på min egen stressnivå, men jämfört med de tidigare böckerna har jag lite svårt för att Fawleys perspektiv är i jag-form samtidigt som det är mestadels de andra som "gör jobbet" och skrivs om. 

Precis som tidigare får man lägga pussel utan alla bitar, eller snarare med deformerade bitar, och inget lämnas åt slumpen. Det är gränsfall att det blir lite för mycket om polisernas och Fawleys privatliv, men det följer ändå historien på ett bra sätt. 

Man kan inte gissa upplösningen i förväg, men när boken närmar sig slutet så börjar det strösslas med ledtrådarna i takt med att polisen tar sig an sina misstankar. 

Även om det är en hemsk historia, med döda barn, så tycker jag de två tidigare böckerna har varit bättre. Samtidigt ser jag dock frma emot nästa bok, och jag funderar på om jag inte ska läsa den på engelska så jag inte går miste om något i översättningen. 

Betyg: 4

#43 Ödesmark - Stina Jackson

Baksidestext

Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj. Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin papap, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjer är..

Min kommentar

Det har gått två år sedan jag läste Silvervägen, och jag ska nog erkänna att jag inte har varit så taggad på att läsa denna boken. Jag började till och med på den i augusti, men något kom i vägen och sedan glömde jag bort den. Det är ju inte ett jättebra betyg i sig. Jag inser att jag har svårt för den här långsamma, karga skrivstilen, och när nyhetens behag släppt med förra boken så är det inte så mycket kvar. 

Jag känner att det långsamma också gör att jag får svårt att hänga med i alla hopp. Att det bara är tillbakablickarna som är tidssatta och har kapitelrubrier gör det ännu svårare för mig att hänga med. 

Det tar ända till halva boken ungefär innan jag kan slappna av och rama in handlingen. Det blir spännande men långsamt, och jag blir mest förbannad. Är folk verkligen sådana där, som Liv och Vidar, som Liam och Gabriel? Så sakteliga vävs historierna ihop och det som ska förklaras får förklaring. 

Det är nog inte riktigt min genre det här, men jag uppskattar författarens stringenta sätt att skriva, ingenting hastas fram, inte ens på slutet när sidorna börjar tryta. Ett enda störigt misstag fastnar jag på, när det anges att den misstänkte mannen har angetts söka på Vidars förmögenhet, som tydligen finns i offentliga uppgifter, vilket ju inte rimmar så väl med baksidestexten. Kan inte tänka mig att inte de nyfikna grannarna haft koll på taxeringskalendern. 

Betyg: 3,5

#42 Fruset guld - Cilla & Rolf Börjlind

Baksidestext

I slutet av en lång, varm sommar hittas liket av en man i en bortsmält snöficka i Arjeplogsfjällen. Mannen sköts ihjäl för cirka tjugo år sedan. Olivia Rönning skickas upp för att utreda fallet. På väg till fyndplatsen överraskas helikoptern av ett oväder och kraschar. När Olivia vaknar är piloten svårt skadad ohc nödradion förstörd - hon kan inte kotnakta omvärlden. Hon lämnar vraket och lyckas ta sig till en stängd fiske-camp. Men hon är inte ensam på fjället. Andra personer vill också ta reda på  - eller dölja - sanningen om den döde mannen. 

När Tom Stilton får höra vad Olivia råkat ut för lämnar han genast sin lugna tillvaro i Thailand för att hjälpa henne. Snart inser de att den mördade mannen på fjället inte är det enda offret för en gåta som sträcker sig ytterligare ett halvsekel tillbaka i tiden. 

Min kommentar

Den här boken är en av de första på mycket länge som jag läser i fysisk form. Jag köpte den på Malmös Centralstation för en tågresa, men sedan blev det annat gjort på tåget och boken blev liggande. Jag reflekterar dock över skillnaden med en fysisk bok mot e-böckerna. Dels måste jag ju ha ljus, något som jag aldrig reflekterar över med ipaden. Dels inser jag att kapitlen blir tydligare. Jag reflekterar nästan aldrig över kapitelhanteringen i e-boken, det blir inte på samma sätt eftersom det beror på hur man ändrar storlek på texten etc. 

Sedan vet jag inte om det har med bokformatet att göra, men jag upplevde denna bok som mer poetisk. Jag reagerade på fraser som "lång dags färd mot natt" och även formuleringar av stilen hade han varit kiromantiker hade han tagit med sitt visum. 

Innehållet i boken tycker jag följer samma mönster som tidigare böcker, det är lite mildare, inte fullt så våldsamt, och boken utspelar sig mestadels i Sverige, även om Tom och Abbas åker till Gambia. Jag trodde faktiskt att det som utspelade sig där skulle bli mycket mer våldsamt och långdraget, men tacksamt nog så behölls fokus på den svenska utredningen. 

Jag kan samtidigt inte riktigt bestämma mig kring vad jag tycker om att man introducerar ytterligare en historia när det väl kommer till den mördade mannen. Å ena sidan tycker jag det var intressant och verklighetstroget, men samtidigt känns det lite bortslarvat att det här dyker upp med ett fåtal sidor kvar. Det känns igen som att boken blir mättad med historier, men om man nu skulle ha med den tycker jag man skulle ha introducerat den tidigare. Jag gillar inte när man som läsare bara ställs inför faktum. 

Sammantaget håller boken väldigt väl och jag gillar att man håller sig mer i Sverige, får en inblick i hur Olivia hanterar en mordutredning, lite lagom med privata funderingar osv. 

Betyg: 4,5

#41 Je m'appelle Agneta - Emma Hamberg

Baksidestext

Alla människor kan tydligen delas in i färggrupper efter personlighetstyp numera. Min färggrupp är genomskinnlig. 

Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för vad Agneta gör, tycker eller vill. 

Hennes man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att din kropp är ditt tempel och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Nej, granatäppelkärnor och quinoa är det som gäller. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning. 

Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne. 

Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com

Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja. 

Min kommentar

Jag behövde en rolig och lättläst bok. Denna kändes passannde, och jag skrattade högt redan när jag läste första sidan av boken. Jag brukar skilja på roliga böcker och böcker som är roligt skrivna. Emma Hamberg är duktig på att skriva på ett roligt sätt. Skulle man applicera en annan typ av skrivstil på den här historien så skulle den bli helt annorlunda, i det närmaste ganska tragisk. 

Själv ler jag mest hela tiden, men samtidigt funderar jag på allvarliga frågor. Som hur det måste vara att uppleva att man inte syns, inte ens på sin arbetsplats där man spenderar så mycket av sin vakna tid. Och vad som gör att man undanhåller ett barn information om dennes pappa, och att pappan skriver brev och skickar kort till barnet, och i vilka situationer - om några - det skulle vara okej. Och på nyfikna frågor om det faktiskt inte finns någon hemtjänst eller socialt stöd i Provence, utan grannar måste ta hand om de äldre.

Så att boken är roligt skriven betyder inte att den inte är allvarsam, och det är enbart positivt för mig. Att man kan välja att se det som en lättsam, varm skildring av hur man förändrar vardagstristess eller att man kan bryta fram djupare frågeställningar, gör ju att boken blir olika beroende på läsare. Jag skullle därför gissa att recensionerna från olika läsare ser väldigt olika ut. Jag tyckte det var en härlig bok på alla sätt. 

Betyg: 3,5

#40 Skyddsängeln - Sofie Sarenbrandt

Baksidestext

Körsbärsträden står i full blom, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas över den annalkande påsken. Sju månader har gått sedan en nära kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande. 

Samtidigt som polisen lyckas gripa indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarligt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett övergivet mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet. 

Min kommentar

Den åttonde boken i denna serie, Mytomanen läste jag för ganska precis ett år sedan, i oktober 2020, så det var hög tid för nästa. Detta är en av de serier som jag återkommer till med jämna mellanrum för att kolla om det kommit någon ny bok när det är dags för nästa, och här känns det som att biblioteket varit ganska snabba med att ta in e-boken. Det tackar jag för. 

Det tar mig en stund att erinra mig om vad som hände i förra boken, men Krilles historia vävs snabbt ihop med den nutida och jag får ordning på det. Att få följa hur det går för Krille blir nagelbitande trots att man intuitivt förstår vad som kommer hända, så känner jag mig faktiskt inte helt säker på att författaren kommer ta den självklara vägen. 

Jag tycker också att det privata, Emmas barn och syster, Nyllet och hans nya relation osv hålls på en lagom nivå, och de känns hyfsat normala. 

Tyvärr är det en sak som jag fastnar på och som påverkar hela betyget. *spoiler* Jag kan inte förstå att man gör ett så uselt genomsökningsarbete på det gamla mentalsjukhuset när man hittat den döde mannen där. Även om man bortser från historien med Krille så gör man väl inte en genomsökning bara i ett enda hus på en fastighet som består av flera delar, särskilt inte i en sådan komplex byggnadsstruktur som ett gammalt sjukhus. För mig känns det lite som att hitta ett lik i ett rum i en fyrarumslägenhet och inte kolla de andra tre rummen. 

Så tyvärr tycker jag det blir lite tillrättalagt, och jag hade hellre sett ett utfall som inte var så lätt att gissa sig till. Det drar ner betyget lite för mig. 

Betyg: 3,5