Baksidestext
Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj?
Allt. Den betyder bara allt.
Invånarna flyttar från björnstad och jobben blir allt färre, men ändå lever drömmen om forna glansdagar - och det är hockeyn som är räddningen. Allt hopp sätts till det lovande juniorlaget och den kommande semifinalen förväntas sätta staden på kartan igen.
Mitt i detta finns Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin gamla klubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Där finns också 15-åriga flickor och deras odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men när ett allvarligt brott sker visar det sig hur villigt ett samhälle förfört av framgång är att se mellan fingrarna och hur långt vi är redo att gå för att skyda våra barn.
Min kommentar
Så var det då dags. Jag har väldigt svårt för Backmans böcker. Inte för att de inte är bra, utan för att jag utgår ifrån att jag kommer bli besviken. Jag läste Min mormor hälsar och säger förlåt. Den var obeskrivligt bra och jag kan inte se hur något mer kommer att nå upp till den nivån och skapa samma känslor hos mig igen. Så trots att jag hoppas så utgår jag ifrån att det inte kommer vara så bra som jag hoppas.
Första tredjedelen av boken tycker jag dessutom lämnar en del att önska. Det är ganska långsamt i början och även om det bygger upp lite spänning så blir det väldigt många "cliffhangers", eller vad man ska kalla det - de här insinuationerna om vad som komma skall. "När kvällen kommer skulle de ångra sitt beslut", "När morgonen kom skulle inget vara sig likt" etc.
Men det tar sig, får man säga, och det jag fastnar mest för är trots allt ishockey-delarna. Killarnas relationer till varandra, till laget, det som händer på och av isen i samband med semifinals-matchen och finalen. Varje känsla hos varje spelare känns utanpå efter det gångna brottet. Och Backman skriver exakt på det sättet som det som sker i boken, fokuserar på allt annat än brottet och offret, fokus är helt på gärningsmannen och det som händer runtomkring. Om det är en avsiktlig markering att "gå i sin egen fälla" kan jag inte lista ut.
Så, sammantaget. Det är bra, det blir känslomässigt starkt i andra delen av boken, Backman skriver bra om hur saker på olika sätt skakas om i grundvalarna, men segheten i början tar bort lite och jag upplever inte boken som en typisk bladvändare. Kanske är den bara lite för lång för det.
Betyg: 4,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar