Baksidestext
Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet. Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer - men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan lägen begravda lögnre tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen.
Min kommentar
Redan när denna bok började pratas om kände jag att jag måste läsa den. En debut, deckare, om Australien och dess outback. Och jag som saknar landet så att jag kastar mig över varje serie jag kan hitta för att njuta av dialekten och drömma mig dit igen. Sedan dess har den legat på min favorit-lista men varje gång jag valt ny bok har den inte känts "rätt". Vet inte varför. Men nu, mitt i vår värmebölja kände jag att jag ville drömma mig bort till mer värme.
Min bild är att många pratade gott om denna boken, men tyvärr måste jag säga att översättningen är fullständigt usel. Den som översatt kan inte ha koll på australisk engelska alls. Hela texten känns direkt-översatt, utan känsla eller kontext. Allt det här "min vän", "vännen", "kompis" osv osv, inser jag omedelbart är direktöversatt från det australiska ordet "mate", som används på ett sätt som vi inte gör i Sverige. Ingen jag känner säger "Hej, kompis" - i varje mening till alla, när man hälsar, samtidigt som standard är "G'day mate", eller "Hi, mate" i Australien. På flera ställen inser jag konstiga meningar och meningsbyggnader, som jag först när jag översätter tillbaka till engelska förstår vad det har skrivits och vad det borde stått på svenska.
Jag vet inte om det är det dåliga svenska språket som gör att boken blir rätt platt. Trots att det står mycket om hettan,den svåra torkan och hur allvarligt det är, att en liten gnista kan sätta eld på hela stan, så får jag ingen känsla för det. När man beskriver hur Falk hoppar ner i en flodfåra som för några år sedan var full med forsande vatten, och som nu är kruttorr, och skriker ut sin fasa, så rycker jag nästan på axlarna. Sedan tänker jag - tänk om det vore Dalälven som på två år torkat ut helt. Då kommer känslan ifatt. På samma sätt upplever jag de hot och kränkningar som Falk utsätts för, inte alls så horribla förrän jag tänker igenom vad som skett. På samma sätt blir det med de muntliga kränkningarna och känslorna hos de olika personerna som inte alls återspeglas som de borde.
Denna bok hade garanterat varit bättre att läsa på engelska, och tyvärr gör språket att handlingen nästan försvinner. Men, när jag tänker bort språket så är handlingen rätt bra. Morden är bestialiska, Falk utreder och ställs inför sina demoner, den lokala polisen är juste, och lösningen är helt okej. Men nästa bok ska jag läsa på engelska, så den får en ärlig chans.
Betyg: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar