#23 Den tredje rösten - Cilla & Rolf Björlind

Baksidestext

Marseille. En kvinna hittas styckad och nergrävd i ett strövområde. Hon har tidigare arbetat på en cirkus som target girl för en knivkastare. Hennes död skakar om en nära vän till den före detta polisen Tom Stilton. Tillsammans åker de ner till Frankrike för att ta reda på vad som ligger bakom det brutala mordet. 

Stockholm. En tulltjänsteman hittas hängd i sitt hem. Polisen konstaterar snart att det rör sig om ett fingerat självmord och sätter dådet i samband med ett parti droger som tullen beslagtagit. 

Olivia Rönning dras ofrivilligt in i mordet på tulltjänstemannen och börjar följa andra vägar än huvudutredningen. Motivet till mordet leder henne in i kretsar som tjänar grova pengar på att mjölka det svenska välfärdssystemet. 

När Tom och Olivia inser att mordgåtorna är sammanflätade tar de hjälp av varanna för att lösa dem.

Min kommentar

Jag läste den första boken, Springfloden, i början på 2019 och har som kommentar i min då ganska magra läsedokumentation "läs mer i denna serie". Det har jag av någon anledning inte kommit mig för, och därför var denna bok med på Finish that series-utmatningen. Nu är detta visst bara andra boken så jag tror det finns fem till för att avsluta serien, men jag är ju ganska bra på att sträckläsa serier när jag väl kommit igång, så vi får väl se hur långt jag kommer. 

Jag är från början skeptisk, dels vet jag ju att förra boken slutade med stora problem för alla inblandade poliser, och jag tycker ju inte riktigt om när det är för personligt. När det dessutom anges att boken handlar om två helt olika historier som "sammanflätas" blir jag också lite orolig - det är ju det här med osannolika händelser och kopplingar som jag inte gillar. 

Men jag borde inte varit orolig. Paret Björlind är fullblodsproffs och förutom att boken är välskriven (dock en del särskrivningar som borde ha redigerats bort) så samlas både personer och händelser in i ett tydligt driv och jag kommer genast in i personerna och hur de är. Det jag gillar är att de faktiskt pratar med varandra. Jag ogillar deckarna där spänningen baseras på att saker undanhålls från varandra och onödiga problem skapas för att ingen är ärlig. Förutom att Olivia gör lite egna efterforskningar så pratar man med varandra och jag anar inte oråd hela tiden. 

Brotten är makabra och historierna knyts också ihop på ett bra sätt, samtidigt som lösningarna ändå är såpass fristående att det inte blir konstigt. Men den största behållningen för mig är ändå att återanknyta till Stilton, Rönning och Olsäter. Jag ser verkligen fram emot nästa bok. 

Betyg: 4

#22 Strandläsning - Emily Henry

Baksidestext

Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser. 

Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning. Augustus ska tillbringa sommaren med att skriva något romantiskt och Januarya ska skriva nästa stora amerikanska roman. Hon ska lära honom allt hon kan om romantiska komedier och han ska låta henne intervjua överlevare från en sekt. Inga problem. Båda kommer att skriva klart sina böcker och ingen kommer att bli förälskad. Inte alls. 

Min kommentar

Denna bok har också legat på min lista ett tag, men det krävs liksom rätt tillfälle. Efter en väldigt trevlig date, som utmynnade i allmänna oklarheter om både mina och mannen ifrågas känslor, så passade det dock till slut bra att leva sig in i lite romance. 

Och jag tycker den är bra. Väldigt bra till och med, baserat på mitt eget känsloliv för stunden. Trots feel good-viben känns det inte alltför mysigt hela tiden. Man får liksom en lektion i bokskrivande, och författaren ger en känga till det här med hur böcker - och säkert författare - hanteras olika beroende på om de skriver till kvinnor som män. Helt enkelt att romance ser som lite mindre värdigt och enklare att skriva. Jag får känslan av att författaren har stött på sådana fördomar själv. 

Självklart vet man hur det kommer att gå, och det är klart att det finns vissa saker som känns väldigt tillrättalagda, men det ska det liksom vara. Det är ju det som skiljer det hela från verkligheten, och som gör oss suktande efter allt detta som aldrig skulle hända, men som man ibland ändå önskar och hoppas på. 

Jag ska hålla utkik efter Emily Henry och hennes böcker. Man ska inte underskatta romance. Vid rätt tidpunkt och känslostämning är dessa böcker ovärderliga. 

Betyg: 4

#21 Rotvälta - Tove Alsterdal

Baksidestext

Olof var bara fjorton år när han erkände mordet på en tonårsflicka, Lina Stavred. 

Tjugotre år senare svänger han av E4:an i Ångermanland, in på småvägarna som leder till hans 

barndomshem. I duschen hittr han sin pappa död, mördad med en jaktkniv. 

Polisen Eira Sjödin har just återvänt till uppväxtens Kramfors, för att finnas till hands för sin mamma. I undersökningen av mordet på Olofs far kommer hon allt närmare sitt eget liv. 

Eira var nio år när Lina mördades

Olof var pojken i hennes mardrömmar. 

Min kommentar

Denna bok valdes till Bästa svenska deckare 2020 och var på alla bokbloggares listor varför jag köpte den, men inte hunnit läsa. Nu när jag behöver böcker för att varva med e-läsningen, när batterierna tar slut, så var det dags. 

Tyvärr har jag lite svårt att komma in i den här boken. Dels är det väldigt många människor som är inblandade på olika sätt - och som dessutom omnämns på olika sätt, och dels är det nog för att jag inte känner till geografin. Jag inser ju att när man beskriver ett stort polis-distrikt och folk som bor utspritt i Norrland så måste man åka en bit, en jag blir liksom aldrig klok på var de är och vart de är på väg. Tiden snurrar också till det, med att bilresorna ibland tar lång tid men samtidigt är det möten här och där. 

Storyn i sig är ganska bra, men trots att det även här blir lite rörigt med i princip fyra eller fem olika historier som vävs ihop så dröjer det innan det kommer lite driv. Det är först i slutet, sista fjärdedelen som jag känner att det börjar bli lite "bladvändar"-känsla. Och då tycker jag ändå slutet är lite av ett antiklimax. Mordet som var basen i boken löstes mer som en bisats, och den andra delen blev inte heller riktigt klar.

Nu låter jag väl väldigt negativ, vilket nog beror på att jag är van vid lite mer action och driv. Kanske hade jag också alltför höga förväntingar. Den här boken är absolut läsvärd, och osar dock den karghet och beska som det känns som att författaren vill få fram om folket och orterna uppåt Ådalen. Det blir intressant att se hur nästa bok blir. 

Betyg: 3. 

#20 Nattsångaren - Johanna Mo

Baksidestext

När den skickliga polisutredaren Hanna Dunckers pappa dör tvingas hon efter 16 år i Stockholm att återvända till barndomens Öland. Trots allt som hände där. Trots alla blickar och rykten är det i den lilla stugan vid havet hon hör hemma. 

15-årige Joel hittas död och illa misshandlad vid Möckelmossens rastplats och Hanna dras in i en utredning som berör hennes äldsta vän. Vännen hon övergav många år tidigare. HAnnas förflutna definierar henne som människa och polis, hon är en överlevare som vi kommer att vilja följa i många böcker. 

Ölansdsbrotten är en deckarserie om att leva i skuggan av brott och att inte kunna klippa banden med det förflutan och sin hembygd.

Min kommentar

Jag har läst de böckerna om Helena Mobacke och gillar Johanna Mos sätt att skriva. Det märks genast när jag börjar läsa hur jag sjunker in i orden och handlingen, jämfört med flera av de böcker jag läst nu på löpande band. 

Innan jag börjar är jag lite skeptisk över den här kopplingen till det privata. Ni vet vad jag tycker om att polisers privatliv tar överhanden och jag hoppas att det inte blir så. Tyvärr - eller om man ska säga tyvärr blir det fort uppenbart att historien kommer att kretsa kring Hanna Dunckers pappa som en bihistoria till brotten Hanna utreder. Författaren väjer inte för det, så då får det väl bli så. Och hellre som en riktig del i historien än bara antydningar. 

Det bästa är karaktärsbeskrivningarna. Särskilt Hanna som är tystlåten och introvert kommer fram tydligt, än mer i relation till sina kollegor. Det är svårt att skapa konversationer när någon är tystlåten, det gör författaren bra. Även de andra karaktärerna beskrivs bra, och hur de agerar och uttrycker sig gör att man känner igen dem. 

Det enda som stör mig på riktigt är upplösningen. Jag kan inte se det som rimligt. Jag ska inte spoila nu, men om en person blir chockad, panikslagen och har druckit alkohol kan jag inte se något annat sätt än att man gör raka motsatsen till det som sker i boken. Särskilt när man befinner sig där man gör. Så att den delen är så osannolik när så mycket annat är så bra och trovärdigt drar ner betyget lite. Men jag ser fram emot nästa bok i serien ändå. 

Betyg: 4

#19 Kärlek på menyn - Debbie Johnson

Baksidestext

På toppen av en klippa i Dorest ligger Café Havsbris. Ett café där människor får vara sig själva, dit främlingar kan söka sig för sällskap och där maten alltid tröstar magen. Hit kommer änkan Laura en sommar, tillsammans med sina två barn. Dels behöver hon ett jobb, och caféet kan erbjuda henne det, men framför allt behöver hon en nystart och en flykt från sorgen som riskerar att kväva henne. Det lilla samhället sveper snabbt in Laura i sin magi, och kanske finns det hopp för framtiden. Kanske kan Laura till och med lära sig älska igen. 

Min kommentar

Precis som jag resonerade när jag tråcklade in en feelgood bland deckarna i Nya Författare-utmaningen, så resonerade jag nu att det var dags för en feelgood. Dessutom var det min födelsedag, och värmetopp med 32-33 grader i Stockholm, så jag var redo för lite mys och romantik. 

Jag gillar direkt sättet som serien börjas. Med ansökningsbrevet till jobbet. Visserligen är det annorlunda skrivet, men man lär omedelbart känna Laura och får direkt känslan var den här boken ska landa. Väl framme klickar allt in sig på ett, ja, mysigt sätt. Man får lära känna de anddra karaktärerna, det är en trevlig liten historia om de här veckorna Laura och barnen ska vara där. 

Samtidigt börjar varje vecka med ett intro. Eller vad man ska säga. Där får man veta vad som kommer hända under veckan lite kort. Jag förstår att det ska stärka dagbokskaraktären, men istället tycker jag att jag får för mycket information. Jag har redan lite svårt för att man vet vad som kommer hända (som i de flesta feelgood är ju inte överraskningsmomentet det viktiga, utan att det som man gått och väntat på hela boken faktiskt händer och hur det sker). 

Jag funderade på hur detta skulle bli en serie. I min värld hade denna kunnat vara självstående. När jag googlar ser jag att de följer säsong (jul på.. och solsken på..) samt att baksidestexterna vittnar om nya karaktärer. Det kan nog bli bra. Ser i alla fall fram emot att läsa nästa bok. 

Betyg 3,5

#18 Vit syren - Cecilia Sahlström

Baksidestext

Försommaridyllen spricker när en ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Gärningspersonens tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse och i offrets hand vilar en kvist av en sällsynt vit syren. 

Kommisarie Sara Valldén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet, men hennes utsikter att vara en del av lösningen försvinner snabbt när hennes son blir huvudmisstänkt. Trots att hon är berövad sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet. Hon måste rädda Johannes. Hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig. 

Min kommentar

Även utmanings-böckerna betas av i bra takt nu. Denna är med på min Nya författare-lista, och det är ocks den första i en serie. Här börjar jag med att störas av att baksidestexten inte alls rimmar med historien. *Spoiler* Nästan ingen polis tror ju från början att Johannes är mördaren, och han avfärdas även formellt ganska snabbt. Hon hinner liksom bara följa med på ett par förhör med kollegan, innan hon blir återinsatt. Det rimmar ju inte riktigt med andemeningen i baksidestexten. 

Det andra jag reagerar på är att alla öppningar eller ledtrådar kommer från att polisen missat något från början. Alltså, det rör sig framåt först när någon upptäckt felet. Hade man haft alla kort på bordet, fått allt material och haft en ordentlig övervakning så hade ju allt vart löst mycket snabbare. Författaren är ju erfaren polis, så kanske är det så det ter sig när man jobbar. Man vänder på stenar och vänder lite till, men i bokform blir det lite för slumpmässigt. Särskilt i den formen av deckar jag vill ha, där jag vill kunna fundera själv på ledtrådar och vad de betyder. Då gillar jag inte när man inte får alla information. Även upplösningen bottnar i ett stort misstag som görs, och som jag inte kan begripa kan hända. 

Själva historien är i övrigt trovärdig och jag tycker även att personerna utanför polisen, vittnen, familjerna, ungdomarna osv beskrivs bra. Jag gillar inte när 15-16-åringar beskrivs svara poliser på frågor som om de vore 40 år. Eller barn säger saker som om de vore vuxna. Svår gränsdragning där när det gäller tonåringar. 

Jag kommer definitivt vilja läsa åtminstone någon mer bok i serien för att få en lite bättre bild, men det är så här långt inte en toppliste-bok för mig. 

Betyg: 3

#17 Vi mot er - Fredrik Backman

Baksidestext

Det är så enkelt att få mnniskor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat. 

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det komer sägas att våldt kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här. 

Min kommentar

Jag har verkligen kommit igång med läsningen, men hinner inte riktigt recensera. Mestadels eftersom jag spenderar så lite tid inne och vid datorn som möjligt, man måste passa på att njuta utomhus när det är 30 grader! Men idag är det en svacka i vädret - med moln och "bara" 23 grader, så då passar det med lite inneaktiviteter.  

Trots att jag inte helt gillar den här metoden att bygga upp spänningen så kunde jag inte motstå att ta tag i bok nummer två i Björnstad-serien direkt, för att se vad som skulle hända härnäst. Som med de flesta serier är det faktiskt tacksamt att komma tillbaka till bekanta karaktärer. Det är en del nya personer som dyker upp, lagom många, men de huvudsakliga har man börjat lära känna. 

Konstigt nog stör jag mig mindre på "tekniken" (jag vet inte vad det kallas) i denna boken, den där Backman insinuerar vad som komma skall, alltså. Jag har nog vant mig. Men i ett par situationer ger det mig facit och då blir jag irriterad. Trots att Backman är noga med att bara insinuera så har det funnits tillräckligt många insinuationer så jag förstår vad som ska hända vem långt innan det händer, och då blir det platt. Lite som att läsa sista sidorna i boken först. 

När man tittar på vad som faktiskt händer, tycker jag denna boken egentligen har mer substans. Men det blir lite för mycket av det goda. Eller onda. Så betyget här blir snäppet lägre än för första boken. 

Betyg: 4

#16 Björnstad - Fredrik Backman

Baksidestext

Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? 

Allt. Den betyder bara allt. 

Invånarna flyttar från björnstad och jobben blir allt färre, men ändå lever drömmen om forna glansdagar - och det är hockeyn som är räddningen. Allt hopp sätts till det lovande juniorlaget och den kommande semifinalen förväntas sätta staden på kartan igen. 

Mitt i detta finns Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin gamla klubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Där finns också 15-åriga flickor och deras odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men när ett allvarligt brott sker visar det sig hur villigt ett samhälle förfört av framgång är att se mellan fingrarna och hur långt vi är redo att gå för att skyda våra barn. 

Min kommentar

Så var det då dags. Jag har väldigt svårt för Backmans böcker. Inte för att de inte är bra, utan för att jag utgår ifrån att jag kommer bli besviken. Jag läste Min mormor hälsar och säger förlåt. Den var obeskrivligt bra och jag kan inte se hur något mer kommer att nå upp till den nivån och skapa samma känslor hos mig igen. Så trots att jag hoppas så utgår jag ifrån att det inte kommer vara så bra som jag hoppas. 

Första tredjedelen av boken tycker jag dessutom lämnar en del att önska. Det är ganska långsamt i början och även om det bygger upp lite spänning så blir det väldigt många "cliffhangers", eller vad man ska kalla det - de här insinuationerna om vad som komma skall. "När kvällen kommer skulle de ångra sitt beslut", "När morgonen kom skulle inget vara sig likt" etc. 

Men det tar sig, får man säga, och det jag fastnar mest för är trots allt ishockey-delarna. Killarnas relationer till varandra, till laget, det som händer på och av isen i samband med semifinals-matchen och finalen. Varje känsla hos varje spelare känns utanpå efter det gångna brottet. Och Backman skriver exakt på det sättet som det som sker i boken, fokuserar på allt annat än brottet och offret, fokus är helt på gärningsmannen och det som händer runtomkring. Om det är en avsiktlig markering att "gå i sin egen fälla" kan jag inte lista ut. 

Så, sammantaget. Det är bra, det blir känslomässigt starkt i andra delen av boken, Backman skriver bra om hur saker på olika sätt skakas om i grundvalarna, men segheten i början tar bort lite och jag upplever inte boken som en typisk bladvändare. Kanske är den bara lite för lång för det. 

Betyg: 4,5

#15 Fyrmästarens Dotter - Ann Rosman

Baksidestext

På den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand pågår ett intensivt arbete med att ställa i ordning en turist- och konferensanläggning. Bostäderna för den tidigare fyrpersonalen på ön ska rustas upp och den renoverade krinolinfyren Pater Noster från 1868 ska åter ställas upp på sin plats. Det är april och invigningen närmar sig. Två poska murare håller på att reparera den inre väggen i fyrmästarbostadens matkällare när de får en mycket obehaglig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och i utrymmet bakom finner de kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men har av allt att döma legat där länge. 

Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg får hand om utredningen. Till en början har man inte mycket att gå efter bara en förteckning över försvunna personer och en vigselring. Saker och ting blir inte heller bättre av att Karins förhållande med sambon Göran är på upphällningen, och att relationen till den fyrkantige kollegan Folke närmar sig kokpunkten. Alltmedan mystiken kring den döde mannen tätnar. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?

Min kommentar

Detta är Ann Rosmans debut, och jag minns faktiskt inte varför jag fick upp ögonen för den. Kanske för att den dök upp på någons blogg, och västkusten och deckare har ju visat sig vara ett framgångsrikt recept förut. Marstrand är också en plats som pratats mycket om i min familj, trots att vi bara har varit där någon gång när jag var riktigt liten. 

Jag blir först lite nervös när boken inleds med privata problem för Karin Adler, men som tur är övergår fokus snabbt till fallet. Jag gillar det här med båtar. Jag, som blir sjösjuk bara jag ser en båt, när någon sorts önskan att kunna ha och använda en båt, tänk att bara kunna ge sig iväg när man vill. Som Karin gör. Så vi ligger på plus redan där. 

Men, sedan blir det svårt. Det är så väldigt många människor som är inblandade, och det blir inte bättre av att de kallas vid olika namn och att historien hoppar mellan 1962 och nutid. Det är också ett par krumbuktiga situationer och även om det är tydliga kapitel när det hoppas mellan åren, så måste jag - främst framåt mitten - ibland kolla vilken del vi befinner oss i. Att det är klurigt att hänga med förstärks också av att det är flera sidor på slutet med förklaringar om hur allt hänger ihop. Och i det här fallet blir jag inte irriterad på att jag skrivs på näsan av sådant jag själv (borde) förstått, utan tänker att till och med författaren måste ha insett att det skulle bli svårt för läsaren att få ihop det. 

Nästa bok hoppas jag innehåller lika mycket västkust och båtar, men mindre förvecklingar och förklaringar, helt enkelt. 

Betyg: 3

#14 Vargen - Katarina Wennstam

Baksidestext

En dag blir mardrömmen verklighet: en ung kvinna rapporteras försvunnen efter en fest. Polisen Charlotta Lugn ger sig in i det medialt uppmärksammade spaningsarbetet, och upptäcker snart spår som leder till cybervärldens mörkaste vrår. Samtidigt befinner sig advokat Shirin Nouri i en rättegång som blir en av hennes svåraste prövningar: en man erkänner att han dödat sin flickvän, men hans ombud gör ändå allt för att han ska gå fri. 

I spänningsromanen Vargen berättar Katarina Wennstam om ett samhälle där rättvisan gör skillnad på män och kvinnor, och där den mediala cirkusen utnyttjar spektakulära brott för att skapa maximalt intresse. En dag kommer vargen, men lyssnar någon på varningarna?

Min kommentar

Jag inser att det var länge sedan jag läste den föregående boken i denna serie. Före 2019 när jag började skriva ner vad jag läste, och startade bloggen i alla fall. Wennstams böcker är ju en blandning av fakta och fiktion och jag gillar att juridiken - den riktiga juridiken - ges en ordentlig plats, utan den glamorösa bilden som ofta målas upp av advokater och rättegångar (kanske främst från amerikanska serier). Samtidigt är det en svår balansgång att beskriva teori och fakta i skönlitterärt paket. Wennstam löser det ganska smidigt med att ha ett par personer som beskriver olika saker för Charlotta och Shirin, men i vissa delar blir det lite väl mycket teori. 

Ämnet är som vanligt i Wennstams böcker politiskt, och jag ser att boken släpptes 2019 så har det ju bara blivit mer och mer aktuellt - tyvärr, och det är intressant att läsa anslaget kring att två likartade brott kan ses så olika pga media och det anslag som är hos "allmänheten". Varje person som läser denna bok hoppas jag dock tänker till och inser hur nära verkligheten den ligger. 

Även om man förstår vartåt det barkar ganska tidigt, så kommer slutet med en otippad twist, som ger lite fräsch spänning, och jag gillar att man blandar in karaktärernas personliga situationer lite lagom, det blir varken för mycket eller för lite. Men huvudsaken är ändå den känsla av ilska man bär med sig kring hur dessa brott bedöms i Sverige idag. 

Betyg: 4

#13 Hetta - Jane Harper

Baksidestext

Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet. Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer - men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan lägen begravda lögnre tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen. 

Min kommentar

Redan när denna bok började pratas om kände jag att jag måste läsa den. En debut, deckare, om Australien och dess outback. Och jag som saknar landet så att jag kastar mig över varje serie jag kan hitta för att njuta av dialekten och drömma mig dit igen. Sedan dess har den legat på min favorit-lista men varje gång jag valt ny bok har den inte känts "rätt". Vet inte varför. Men nu, mitt i vår värmebölja kände jag att jag ville drömma mig bort till mer värme.

Min bild är att många pratade gott om denna boken, men tyvärr måste jag säga att översättningen är fullständigt usel. Den som översatt kan inte ha koll på australisk engelska alls. Hela texten känns direkt-översatt, utan känsla eller kontext. Allt det här "min vän", "vännen", "kompis" osv osv, inser jag omedelbart är direktöversatt från det australiska ordet "mate", som används på ett sätt som vi inte gör i Sverige. Ingen jag känner säger "Hej, kompis" - i varje mening till alla, när man hälsar, samtidigt som standard är "G'day mate", eller "Hi, mate" i Australien. På flera ställen inser jag konstiga meningar och meningsbyggnader, som jag först när jag översätter tillbaka till engelska förstår vad det har skrivits och vad det borde stått på svenska. 

Jag vet inte om det är det dåliga svenska språket som gör att boken blir rätt platt. Trots att det står mycket om hettan,den svåra torkan och hur allvarligt det är, att en liten gnista kan sätta eld på hela stan, så får jag ingen känsla för det. När man beskriver hur Falk hoppar ner i en flodfåra som för några år sedan var full med forsande vatten, och som nu är kruttorr, och skriker ut sin fasa, så rycker jag nästan på axlarna. Sedan tänker jag - tänk om det vore Dalälven som på två år torkat ut helt. Då kommer känslan ifatt. På samma sätt upplever jag de hot och kränkningar som Falk utsätts för, inte alls så horribla förrän jag tänker igenom vad som skett. På samma sätt blir det med de muntliga kränkningarna och känslorna hos de olika personerna som inte alls återspeglas som de borde. 

Denna bok hade garanterat varit bättre att läsa på engelska, och tyvärr gör språket att handlingen nästan försvinner. Men, när jag tänker bort språket så är handlingen rätt bra. Morden är bestialiska, Falk utreder och ställs inför sina demoner, den lokala polisen är juste, och lösningen är helt okej. Men nästa bok ska jag läsa på engelska, så den får en ärlig chans. 

Betyg: 3

#12 Den fjärde pakten - Kristina Appelqvist

Baksidestext

En student faller ner från universitetets klocktorn. Ingen kan säga om det rör sig om en olycka, ett självmord eller rentav mord. 

Händelsen hamnar snart i skuggan av en stor donation som ska bekosta ett unikt center för forskning och göra Västgöta universitet känt i hela världen. 

Rektor Emma Lundgren, som återvänt efter mammaledigheten, känner sig mer och mer motarbetad av sina kolleger. Tillsammans med Helena Waller försöker hon ta reda på vad som sker och vem som ligger bakom kuppen för att få henne avsatt. Och när chefsgruppen besöker den rika donatorn på Franska rivieran inträffar ett mordförsök som får dem att inse att starka krafter verkar i det fördolda. 

Min kommentar

I den här boken knyts Emma Lundgren och Hanna Waller ihop och så även serierna. Det är som vanligt mycket fokus på historia och forskning, och det inledande dödsfallet är egentligen mer som en parentes. Det är lite svårt att sätta fingret på, egentligen gillar jag ju kopplingen till Västergötland, de enkla och oförställda delarna och att man längs med vägen får inblick i eller lära sig något om en historisk händelse eller period, men här känns det som att det blir för mycket av allt och alldeles för många olika trådar. 

Jag kan inte ens efter bokens slut sätta fingret på vad som var tänkt som huvudhistorien, och flera saker funderar jag på varför det ens var med. Det är inte så att det är dåligt, det är helt okej läsning, det är bara att jag inte riktigt fastnar för något eller någon för det är så mycket av allt. Författaren gör ett bra jobb med att knyta ihop och förklara hur allt hänger ihop, men vissa delar känns ändå överflödiga. Jag tycker de tidigare böckerna av författaren varit generellt betydligt bättre. 

Betyg: 3

#11 Hur ljuset tar sig in - Louise Penny

Baksidestext

Före detta kriminalkommissarie Armand Gamache är lyckligt pensionerad i den lilla byn Three Pines. Varma sommarmorgnar sitter han på en fridfull liten bänk och läser och småpratar med en av sina grannar, Clara Morrow. 

Men en morgon avbryter Clara honom i hans läsning och berättar att hennes exmake, konstnären Peter Morrow, inte kommit på besök som utlovat till årsdagen av deras separation. Hon vill att Gamache ska hjälpa henne hitta honom. Gamache läser klart en rad i sin bok - "Och himmelen har makt att bota varje syndsjuk själ" - och reser sig sedan upp och följer med Clara. 

Tillsammans med sin före detta kollega Jean-Guy Beauvoir, Clara och vännen Myrna Landers tar sig Gamache allt djupare in i Quebec. Och allt djupare in i Peter Morrows själ - en man beredd att göra allt för att återfå sin berömmelse som konstnär. Resan tar dem med till mynningen av St Lawrencefloden, ett område så ödsligt att de första sjömännen kallade det "landet Gud gav Kain". 

Och här konfronteras de med den skada so kan orsakas av "en själ sjuk av synd"...

Min kommentar

Jag blir genast irriterad när jag plockar upp denna bok och inser att den handlar om Peter Morrow. Jag tror inte vi är många läsare som har tyckt om honom tidigare i serien, och det känns inte alls bra att bryta det momentum som kom från förra bokens topp, med detta. Så, jag kan inte låta bli att tänka att det är helt avsiktligt av en smart författare. 

Boken är också av annan karaktär, där man får följa en resa där Clara och Myrna, Gamache och Jean Guy följer i Peter Morrows fotspår. Inget brott är begånget, såvitt man vet, utan fokus är på försvinnandet och konst. Det är en konst sig att måla upp konst så tydligt i en bok, om man kan säga så. Jag som är fullständigt okreativ och inte alls har förmågan att måla upp saker lyckas ändå hänga med i vad som beskrivs. 

Jag var också tvungen att Googla på Garden of Cosmic Speculations, och platsen finns faktiskt där den beskrivs. Det känns ju som en häftig park att få uppleva. 

Dock, med detta sagt, tycker jag inte energin når upp till nivån i tidigare böcker och konstvärlden och det nya anslaget faller mig inte riktigt lika mycket i smaken. Kanske läser jag denna bok i för nära anslutning till den andra, men den har svårt att mäta sig med de senaste böckerna, tyvärr. 

Betyg 3,5

#10 Hur ljuset tar sig in - Louise Penny

Baksidestext

Julen närmar sig och i Quebec innebär det en tid av bländande snöfall, glimrande belysning och sammankomster med vänner framför värmande brasor. Men för kriminalkommissarie Gamache faller en skugga över den vanligtvis festliga perioden. De flesta av hans bästa poliser har lämnat mordroteln, och fientliga krafter har börjat samlas mot honom. 

Så när Gamache får ett meddelande från Myrna Landers om att en gammal vän inte anlänt som väntat till småstaden Three Pines välkomnar han möjligheten att komma bort från stan. Gamache blir förbryllad över Myrnas motvilja att avslöja  namnet på sin vän och upptäcker snart att den saknade kvinnan en gång varit en av, inte bara Nordamerikas, utan världens mest kända personer och som nu är i princip bortglömd. 

Under utredningens gång dras Gamache allt djupare in i Gamaches värld. I allt högre grad utredera han inte längre bara Myrnas väns försvinnande, utan söker också en trygg plats för sig själv och de kollegor som ännu är honom trogna. Finns det lugn att finna ens i Three Pines? Och till vilket pris? 

Min kommentar

Nu är vi tillbaka i myset. Det känns som att det räcker med snö och Three Pines, så är det liksom som en sago-jul. Oavsett hemskheter och onda avsikter. Samtidigt driver mig den här boken till vansinne. På ett positivt sätt. Jag har lärt mig att den jovialiske Gamache är smart och listig, och jag vet att det alltid finns något ess i rockärmen, men här är det nästan så jag vill ta honom i kragen och ruska om honom. Ser han verkligen inte vad som pågår? Men det gör han ju ska det visa sig, och han har sin egen plan och till slut sitter jag där med nedbitna nagelband och ett bultande hjärta och håller andan över om det ska gå och hinnas. Jag läser så fort jag bara kan. 

Hade jag inte vetat att det finns fler böcker, så hade denna varit ypperlig att avsluta serien med. Det är utan tvekan den bästa boken i serien. Det är helt fantastiskt hur författaren lyckas göra det så här hemskt, mörkt och spännande, samtidigt som det är roligt och mysigt och man bara önskar man vore där och firar jul med hela gänget. Trés fantastique, eller vad säger man?

Betyg: 5

#9 Det vackra mysteriet - Louise Penny

Baksidestext

Inga utomståendes ges någonsin tillträde till klostret Saint-Gilbert-entre-les-loups, djupt inbäddat i den vilda naturen utanför Quebec, där ett tjugotal munkar lever i frid och bön. De odlar grönsaker, föder upp kycklingar och producerar choklad - och de sjunger. 

Ironiskt nog för ett sällskap som har avgett tysthetslöfte har munkarna blivit världsberömda för sina underbara röster, så effektfulla när de höjs i uråldriga mässor att de blivit kända som "det vackra mysteriet." 

Men när den beundrade körledaren en dag hittas mördad öppnas låset på klostrets massiva träport för kriminalkommissarie Armand Gamache och Jean-Guy Beauvoir från Quebec-polisen. Där upptäcker de dissonans i den skenbara harmonin. En av bröderna har, mitt i tillvaron av bön och kontemplation, haft mord i tankarna. 

Min kommentar

Jag inser att jag har läst på utan att hinna recensera dem, så nu börjar det bli hög tid att komma ikapp även med det. 

Denna åttonde bok med Armand Gamache tar oss med till en ny miljö, ett kloster. Det är fascinerande hur bilden av klostret, munkarna och livet byggs upp nästan som man vore där, och författaren lyckas få mig att känna igen sig även i en helt okänd värld. Samtidigt måste man hålla tungan rätt i mun och vara koncentrerad för trots att det är ett begränsat antal personer och en begränsad miljö så är det lätt att tappa tråden. Framför allt är det ett par munkar jag har svårt att särskilja. 

Mysteriet med själva sångerna som sjungs och som bevarats och vars hemlighet sökts i århundraden tilltalar mig starkt. Jag har ingen aning om ifall det finns några frön om sanning, men som de bästa historierna så räcker det att det ju faktiskt skulle kunna vara så. 

Den tredje historien som spelas upp, om Jean-Guy som dök upp som en cliffhanger i förra boken utvecklar sig ganska väl får jag säga. Jag tycker generellt sett inte om när det blir massa snåriga personliga problem som stör, men det får en annan dimension när det sker inlåst på klostret, om än med viss "hjälp" utifrån. 

Avslutningsvis tycker jag nog att detta är en av de bästa böckerna så här långt. 

Betyg 4,5