tisdag 11 augusti 2020

#11 Sista jouren - Karin Wahlberg

Baksidestext
En helt vanlig dag i mars cyklar Veronika Lundborg till arbetet som läkare. Vårsolen tittar fram. Hon cyklar snabbt, blir svettig. Men när hon kliver in i duschrummet förändras allt på ett enda ögonblick. Hon hittar kollegan Maria, hopfallen och död, med blåmärken på armar och ben. Snart sprider sig en obehaglig stämning bland personalen och spekulationerna tar fart. Hur har denna unga läkare dött? 

Kriminalkommissarie Claes Claesson kopplas in på fallet och så småningom växer bilden av en komplicerad kollega fram, en kvinna som ine var helt omtyckt på sin arbetsplats. 

Min kommentar
Den här serien och författaren har jag helt missat, så när jag insåg att den här serien med hittills nio böcker fanns blev jag glad att jag hittat en ny källa som räcker ett tag :) Tyvärr blir jag lite besviken. Jag har svårt att få ihop historien, var de är, hur det ser ut. Polisarbetet verkar bottna i att man sitter på möten då och då och pratar, ingen dokumentation eller struktur - vilket jag inte vet om detär så vanligt polisarbete fungerar men det gör det väldigt svårt för mig som läsare att komma framåt. Det finns inget driv. I praktiken sker heller ingen utveckling förrän Veronika Lundborg pekar ut den ansvarige som någon hon för ett år sedan sett ge ett ögonkast till den mördade på en parkeringsplats. Då faller allt på plats och man har ett erkännande på ett par sidor. Jag vill nog helst inte tro att polisarbete är fullt så slumpartat och tillrättalagt. 

Vidare stör jag mig på författarens metodik. Hon skriver om könsrollerna för läkare som drabbat Veronika exempelvis, men boken har genomgående en separat hantering mellan kvinnor och män. Polismännen (utom chefen som har ett smeknamn) beskrivs med efternamn, hela namn eller till och med titel - medan den kvinnliga polisen ofelbart bara nämns som Louise. Samma på läkarsidan, Veronika Lundborg, som jag förstår ändå ska bli någon sorts huvudperson i serien benämns som huvudregel bara Veronika - samma med hennes kvinnliga kollega, medan de manliga läkarna regelmässigt benämns med titel och/eller efternamn. Jag vet inte om det finns någon tanke med det, men det irriterar mig kraftigt. Jag är medveten om att boken skrevs för 20 år sedan och långt före Metoo, men det är ändå 2000-talet. 

Jag tänker att jag ska ge det en bok till, detta är den första i en serie och jag vet inte om det är författarens debutbok också, så dessa saker kanske styrs upp till nästa bok, men annars blir det nog tyvärr inte så många fler. 

Betyg: -2, det är gränsfall, men jag läste ju klart den så det är ju ändå något. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar