Åtta steg bakom - Denise Rudberg

Det verkar bli en vana det här med att köpa pocket till tågresor. I onsdags kväll åkte jag till Göteborg och när jag då såg denna som nyutkommen hos Pocketshop så var det självklart. Lite kul i sammanhanget var att tåget transporterade ett antal författare ner till Bokmässan. Många ansikten jag kände igen men inte kunde placera. Lite roligt var det därför att jag stod och väntade på att tåget skulle stanna och såg en kvinna jag kände igen, försökte placera och medan jag funderade kom en man fram "Nej men hej Denise, vad roligt att se dig". Då trillade polletten ned.

I denna åttonde bok i Elegant Crime-serien tar sig Marianne Jidhoff och gänget an ett försvinnande som skedde för 30 år sedan och som hamnat under lupp igen pga en radiodokumentär. Samtidigt kontaktas Augustin Madrid av en man som blivit våldtagen på väg hem från krogen, och dessa båda historier kopplas samman.

Åtta steg bakom förstärker min bild av att dessa böcker skrivs lite för fort och framför allt för korta. Jag gissar att det är syftet, och jag erkänner att jag gått och väntat på att den skulle komma i pocket, men det stör mig att sitta och se att det är 30-40 sidor kvar när man borde vara halvvägs. Ett av skälet är att författaren byggt ett stort och gediget persongalleri, och man vill höra hur det går för alla sedan förra boken. Det är vänner och familj och förhållanden och husdjur, och historien blir nästan minst lika mycket en feelgood-roman som en deckare när mycket fokus läggs på mat, motion och relationer.

Jag förstår att man vill ha en lättläst hyfsat kort deckare, som blir en given pengasuccé men jag önskar de vore 100 sidor längre, så det hinner hända lite mer. Denise Rudberg kan skriva, det finns ingenting att klaga på mer än att man inte riktigt hinner fastna i någonting innan upplösningen finns där. Jag gillar att behöva fundera och klura ett tag, medan historien vecklas ut. Här är det rakt på.

Eftersom jag inte fastnar så får den här boken bara 3+. Det är en bladvändare, men inte av det slag man vanligen menar.

Socialgrupp Noll - Christina Larsson

Efter en regelrätt hösthelg, innefattande fiske, kräftfiske och svampplockning så var det dags att sätta sig på tåget igen och då blev det dags för sjätte boken i serien om Ingrid Bergman i Göteborg. Jag vet inte om det är tänkt att komma fler, men jag hoppas det.

Socialgrupp Noll handlar om gäng med nordafrikanska ungdomar som rånar folk vid Centralstationen och Nordstan. Det är utsatta ungdomar utan identitet som tagit sig till Sverige med förhoppning om ett bättre liv. Många knarkar och prostituerar sig. En äldre kvinna blir rånad och överfallen på Centralen och politikerna vill ta krafttag, samtidigt som polisen - som vanligt - står med för lite resurser. Samtidigt är Ingrid tillbaka på deltid efter sin föräldraledighet (hoppas detta barnet får ha rätt ålder i alla böcker :) och jobbar med ett kallt fall om en försvunnen kvinna.

Även i denna bok knyts de båda historierna ihop på ett ganska forcerat sätt, och jag börjar fundera på om det var så i de första fyra böckerna. Dock är miljön intressant och jag tycker om hur politiken och den allmänna "samhällsopinionen" trängs med polisens resurser och vad som är rätt och vettigt. Att författaren spelar in fältassistenter, kyrkans volontärer osv som hjälper de utsatta ungdomarna och deras frustration ger en extra dimension. Jag tycker det är det bästa i dessa böcker, de verkliga bekymren som man känner igen, och som man inte själv har svar på. Jag hoppas att författaren håller sig till dessa hyfsat rimliga och vettiga historier som man kan tro på, och fokuserar på arbetet hos polisen.

Jag tycker Socialgrupp Noll är bättre än Nådastöten, för att jag tilltalas mer om historier jag känner mer anknytning till. Det finns förbättringspotential, jag saknar en del trådar som borde knytas ihop, som vad som hände med Karin. Jag undrar också om man verkligen dör på 1,5 dagar om man blir skjuten i benet, trots att man har två poliser där som rimligen borde vara utbildade i första hjälpen - även om man är inlåst. Boken är dock helt klart värd 4+.

Nådastöten - Christina Larsson

Nådastöten är den femte boken med kriminalkommissarie Ingrid Bergman i Göteborg. Och först ska jag ära den som äras bör. Jag har väntat och väntat på att denna ska komma som e-bok på stadsbiblan, och till slut mailade jag dem. Jag tyckte det var lite konstigt då bok 1-4 och 6 i serien fanns som e-bok men inte femman. Döm om min förvåning när jag dagen efter fick svaret, "Boken är nu invald, kommer dyka upp på hemsidan inom 2-3 dagar". Jag vet inte om det varit en miss att den inte fanns, men ändå. Två dagar senare när jag rullade med tåget mot Borås så fanns boken färdig för nedladdning.

Boken handlar om två parallella historier. Göteborgspolisen utreder ett mord på en äldre man som hittas instängd i sin garderob, där han legat i närmare ett halvår. Samtidigt ska det vara en mässa och landsbygdsministern och flera andra prominenta gäster hyr in sig i Ingrid Bergmans hus - av säkerhetsskäl. Det som gör att boken inte faller samman på sin orimlighet är att Christina Larsson låter Ingrid själv använda sig av det tillrättalagda, och ifrågasätta det.

Som vanligt handlar det om skrivbordsutredningar, resursbrist och flera personers privata våndor, men det passar väldigt bra in. På något vis känns det rätt skönt att läsa något som verkar verkligt. Och som ni vet störs jag ju oändligt på när folk gör saker som inte hinns med. "De åkte ut till x efter lunch och var där ett par timmar. Tyvärr var de långa köer som gjorde dem försenade på tillbakavägen. De hann med nöd och näppe till mötet kl 14". Nope, så funkar det inte i min värld.

Jag vet inte om det beror på att det var ett tag sedan jag sträckläste de fyra första i serien, men jag tycker denna är en av de bättre böckerna i serien. Den får helt klart en 4:a.

Silvervägen - Stina Jackson

Silvervägen är en bok som fått mycket uppmärksamhet. Därför väntade jag med att läsa den, då jag vanligen blir besviken på böcker som hypas upp. Jag läser att det är debutboken av Stina Jackson och att hon fick utmärkelse för Årets bästa kriminalroman för denna bok 2018, det gör mig imponerad. Historien känns helt enkelt ovanlig. Jag imponeras av både språket och drivet i historien. Trots att det faktiskt inte händer så mycket, eller kanske på grund därav, så eskalerar spänningen.

Just denna bok är en bok som jag dock ångrade att jag inte läste på plattan. Nackdelen med fysiska böcker är att man vet hur mycket det är kvar och i just detta fall var det en brist eftersom det var ganska uppenbart vad som skulle hända innan boken var slut. Det var heller inte svårt att räkna ut vem som var "förövare" när denne väl introducerats i boken. Det man inte visste var när, hur och varför - och det räcker trots allt väldigt långt i denna bok.

Stinas bruk av karaktärer, där många bara dyker upp en gång, tillför något litet och sedan försvinner, fungerar också här. Som jag skriver ovan händer inte mycket annat, så det är det som driver fram historien.

Det jag upplever möjligen fick lite mindre plats, är miljöbeskrivningar. Jag lider inte av det när jag läser, men när jag tänker i efterhand tycker jag det är synd att jag inte fick en känsla för hur den här Silvervägen går, eller hur landskapen ser ut. Därmed inte sagt att beskrivningar inte finns med, men för min fantasi hade det behövts målas upp tydligare. Kanske till och med en karta. Jag undrar fortfarande hur långt bort Arvidsjour och Arjeplog ligger, och var macken ligger i relation till Glimmersträsk.

Men, jag vet att jag stretchar det hela, för egentligen finns det inte mycket att vara kritisk till. Det är en väldigt bra bok och de få tvivel som normalt hade fått mig att lägga mig på 4+ tycker jag man får godta med tanke på att det är en debutbok, så jag ger boken en 5:a. Dock med förhoppningen att nästa bok såklart är ännu bättre :)

Nattskiftet - Michael Connelly

Jag har börjat känna mig lite sugen på att läsa riktiga böcker, dvs på papper. Jag tror det beror på att Stockholms Stadsbibliotek har försämrat sitt utbud så mycket. Tidigare kunde man kolla topplistan någon gång i veckan och hålla sig ajour med nyinkomna och nyss utgivna böcker, och läsa två-tre nya åt gången. Nu finns det nästan inget som tilltalar längre, och samma sak ligger på listan vecka efter vecka. Min teori är att biblioteket riggar listan efter vad som är billigast att låna ut, eller så är det ytterst få utlåningar som krävs för att en bok ska hamna på listan numera.

Hur som helst, tåg- och flygresor plägar nya pocketböcker (har löst korsord där makaren var väldigt förtjust i "plägar", ber om ursäkt för det). Michael Connelly är en auto-läs författare, men som de flesta som producerat många böcker har jag ofta svårt att köpa dem då jag aldrig minns eller vet vilken som är senast i en serie, och vilka jag läst innan - vill alltid läsa dem i rätt ordning.

När Nattskiftet då anger "Ny serie" så är ju alla kriterier uppfyllda. Boken handlar om Renée Ballard som sedan hon anmält en högre chef inom Los Angeles-polisen för sexuella trakasserier istället blir den som flyttas från en lovande kriminalar-karriär till nattskiftet, där ingen vill jobba. Boken har två historier, ett om det case hon själv får och driver, en grov misshandel av en transperson, och dessutom en masskjutning som hon - trots order att hålla sig utanför - börjar utreda på sin fritid.

Det dröjer tyvärr inte många sidor in innan jag börjar fundera på vad som skrivs på vissa ställen. Först när jag provar med att direktöversätta till engelska förstår jag vad man vill säga. Tyvärr krävs det på flera ställen att jag måste stanna upp, tänka på engelska för att förstå och översättningen är verkligen värdelös. Det står ett namn på insidan av omslaget, men ibland känns det mer som Google Translate. Jag vet inte om det också är översättningen som gör att boken känns korthuggen och avskalad, som att man ederat bort alltför mycket text och istället för en fyllig historia får man mycket bullet points och i slutet är det som man tagit bort ett helt kapitel eller två för vips är allt löst och Renée vet precis vad som har hänt och varför. Det är förvisso trevligt att man inte kunnat förutspå allt, men jag ogillar när jag inte får all information så jag inte ens kan försöka dra slutsatser.

Jag vet inte om syftet med de två parallella historierna bara är att fylla ut boken eller om det handlar om att introducera Renée men då de inte har någon koppling blir det lite konstigt. Kanske var kopplinget ett kapital som togs bort.. :)

Med det sagt är boken naturligtvis spännande, och det korthuggna språket driver i alla fall fram historien. Man vill fortsätta läsa, och framför allt vill jag läsa nästa bok och se hur det går med den usla sextrakasserande chefen. Men nästa bok kommer jag läsa på engelska, det finns det i alla fall inga tvivel om. Boken når med viss tvekan upp till 4-.