Baksidestext
Mordet på CC de Poitier stör inte julfriden i Three Pines nämnvärt. Det är faktiskt svårt att hitta någon som tyckte om henne över huvud taget. När kommissarie Gamache kallas in kan han välja och vraka bland misstänkta, och snart har han hittat en huvudmisstänkt. CC:s egen man, som hon ständigt förtryckte. Men något säger honom att han inte borde döma för snabbt.
När Gamache vaskar i CC:s förflutna dyker flera kopplingar till Three Pines upp, trots att hon var nyinflyttad. Det spektakulära mordet - död genom en elektrifierad stol under en curlingmatch - visar sig vara betydligt snårigare än det först verkat. Samtidigt blir Gamache medveten om att han inte bara måste kämpa mot mördaren, utan även mot sina egna överordnade inom poliskåren.
Nådastöt är den andra, helt fristående, boken om kommissarie Gamache.
Min kommentar
Som väntat låg det nära till hands att direkt sätta tänderna i nästa bok om kommissarie Gamache. Jag är ju mycket för serier där man kan följa huvudkaraktärerna i deras utveckling. Min oro - att man "dödar av" samtliga i byn kommer man här runt genom att delar av huvudpersonerna är nyinflyttade. Samtidigt stör jag mig på att man verkligen jobbat mot det här med "helt fristående". Händelserna i den förra boken, som nämns ha skett något år tidigare, refereras väldigt lite till, trots att många då berörda dyker upp nu igen.
I den här boken tycker jag också skrivstilen blir tydligare. Språket är vackert, tidvis nästan lyriskt och den svenska översättningen som kryddats med franska fraser och uttryck är riktigt bra. Jag förstår inte franska men förstår andemeningen och det förstärker. Jag försöker hitta om originalspråket är på engelska eller franska, och det ser ut som engelska - men den tvåspråkiga regionen märks tydligt. Jag gissar att de franska fraserna i originalversionen har fått vara kvar i den svenska.
Å andra sidan fördjupas också de mer negativa aspekterna. Där störs jag mest på den här företeelsen där folks känslor beskrivs som att de syns i varje blick, som som folk är endimensionella varelser med bara en enda känsla i taget och som alla syns en efter en om man tittar dem i ögonen. Det är också ett elakare språk som kommer fram. Beskrivningen av CC:s dotter Crie - hon beskrivs bara som fet och äcklig är inga ord jag någonsin skulle se kommissarien använda utan det är snarare som om författaren tycker illa om henne. Och jag fattar fortfarande inte grejen med hennes namn. I början beskrivs hon som Brie, och att Crie är ett öknamn som används av både elever och lärare i skolan, men väl i utredningen beskrivs hon bara som Crie.
Jag får inte riktigt den här igenkännande känslan som jag brukar få när jag kommit in i en serie, men å andra sidan är jag bara på bok två. Det fanns åtta böcker översatta när jag satte upp min lista, men jag ser nu på författarens hemsida att hon är inne på sin 16:e bok om kommissarie Gamache. Så det gör kanske inget att denna boken inte är så mycket bättre än förra.
Betyg: 3,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar