#4 Nådastöt - Louise Penny

Baksidestext
Mordet på CC de Poitier stör inte julfriden i Three Pines nämnvärt. Det är faktiskt svårt att hitta någon som tyckte om henne över huvud taget. När kommissarie Gamache kallas in kan han välja och vraka bland misstänkta, och snart har han hittat en huvudmisstänkt. CC:s egen man, som hon ständigt förtryckte. Men något säger honom att han inte borde döma för snabbt.

När Gamache vaskar i CC:s förflutna dyker flera kopplingar till Three Pines upp, trots att hon var nyinflyttad. Det spektakulära mordet - död genom en elektrifierad stol under en curlingmatch - visar sig vara betydligt snårigare än det först verkat. Samtidigt blir Gamache medveten om att han inte bara måste kämpa mot mördaren, utan även mot sina egna överordnade inom poliskåren.

Nådastöt är den andra, helt fristående, boken om kommissarie Gamache.

Min kommentar
Som väntat låg det nära till hands att direkt sätta tänderna i nästa bok om kommissarie Gamache. Jag är ju mycket för serier där man kan följa huvudkaraktärerna i deras utveckling. Min oro - att man "dödar av" samtliga i byn kommer man här runt genom att delar av huvudpersonerna är nyinflyttade. Samtidigt stör jag mig på att man verkligen jobbat mot det här med "helt fristående". Händelserna i den förra boken, som nämns ha skett något år tidigare, refereras väldigt lite till, trots att många då berörda dyker upp nu igen.

I den här boken tycker jag också skrivstilen blir tydligare. Språket är vackert, tidvis nästan lyriskt och den svenska översättningen som kryddats med franska fraser och uttryck är riktigt bra. Jag förstår inte franska men förstår andemeningen och det förstärker. Jag försöker hitta om originalspråket är på engelska eller franska, och det ser ut som engelska - men den tvåspråkiga regionen märks tydligt. Jag gissar att de franska fraserna i originalversionen har fått vara kvar i den svenska.

Å andra sidan fördjupas också de mer negativa aspekterna. Där störs jag mest på den här företeelsen där folks känslor beskrivs som att de syns i varje blick, som som folk är endimensionella varelser med bara en enda känsla i taget och som alla syns en efter en om man tittar dem i ögonen. Det är också ett elakare språk som kommer fram. Beskrivningen av CC:s dotter Crie - hon beskrivs bara som fet och äcklig är inga ord jag någonsin skulle se kommissarien använda utan det är snarare som om författaren tycker illa om henne. Och jag fattar fortfarande inte grejen med hennes namn. I början beskrivs hon som Brie, och att Crie är ett öknamn som används av både elever och lärare i skolan, men väl i utredningen beskrivs hon bara som Crie.

Jag får inte riktigt den här igenkännande känslan som jag brukar få när jag kommit in i en serie, men å andra sidan är jag bara på bok två. Det fanns åtta böcker översatta när jag satte upp min lista, men jag ser nu på författarens hemsida att hon är inne på sin 16:e bok om kommissarie Gamache. Så det gör kanske inget att denna boken inte är så mycket bättre än förra.

Betyg: 3,5

#3 Mörkt motiv - Louise Penny

Baksidestext
Kommissarie Gamache och hans team vid Québec-polisen kallas till Three Pines, en ödslsigt belägen by söder om Montréal, för att utreda ett dödsfall. Det är den vänliga gamla damen Jane Neal som verkar ha träffats av en pil på avvägar.

Lokalbefolkningen tror att det rör sig om en jaktolycka, eftersom jakt med pil och båge är vanligt i trakten. För vem skulle vilja döda rara Jane Neal även om hon hade sina egenheter? Det har ju alla i byn.

Men ju mer Gamache nystar i mordet, desto fler hemligheter kommer i dagen, och snart står det klart för honom att det inte alls rör sig om en jaktolycka, utan om något betydligt otäckare.

Min kommentar
För första gången på några månader kände jag idag ett lässug. Så jag skolkade från attgöra-listan med jobb och när regnet började slå mot rutan hällde jag upp ett glas vin och satte mig med läsplattan. Boken ligger på min utmaning med nya författare och det är en trevlig bekantskap.

Jag vet inte om det är inbillning, men så fort historien inte utspelar sig i USA så upplever jag att det blir mindre hetsigt. Samtidigt har jag utan lite hets svårare att få till nagelbitar-känslan. Här är det en by i Kanada, och tempot rullar på lagom. Poliserna är dessutom hyfsat normala, vilket jag uppskattar. Det är ingen korruption, ingen polis som snurrar in sig i lögner eller pennalism utan fokus på polisarbetet. Där upplever jag att en del svenska deckarförfattare har fallit i fällan idag.

Jag gillar pusseldeckargenren, där man pö om pö nystar upp brottet, med några fnurror på tråden på vägen. Det är inte självklart vem som är mördaren även om tanken börjar gro i ett ganska tidigt skede. Jag tycker om stället, människorna och historien. Det jag oroar mig över är att jag vet att det finns, så här långt, åtta böcker till i serien och jag vill inte ha någon Morden i Midsomer-grej där hela byns befolkning mördas typ två gånger om, men jag vet å andra sidan inte om de andra böckerna utspelar sig i samma by. Jag gillar att man inte skrivs på näsan om vad som skett och att några saker lämnas oförklarade. Jag förutsätter att det får sin förklaring i kommande böcker och jag ser fram emot att låta karaktärerna utvecklas och lära känna dem bättre.

Ett solitt första möte och jag ser fram emot att läsa del två.

Betyg: 3,5

#2 Sonjas sista vilja - Åsa Hellberg

Baksidestext
Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det.

Däremot hade hon planerat allt för sina väninnor, Maggan, Rebecka och Susanne, som chockas rejält av hennes testamente. De får dela på allt alla miljoner och alla spännande investeringar. Men först måste de uppfylla vissa villkor. Vill de och kan de göra Sonja till viljes?

Sonjas sista vilja är en riktig bladvändare. Tre vanliga tjejer i femtioårsåldern rycks upp från sina liv och tvingas börja om på nytt under mycket ovanliga omständigheter. Vi följer dem andlöst vare sig det handlar om heta kärleksaffärer i Paris, jobbiga exmakar i Stockholm eller gulliga barnbarn i Östersund. Det här är en härlig, romantisk komedi som lockar till både skratt och tårar och som är helt omöjlig att lägga ifrån sig.

Min kommentar
Efter att ha jobbat även denna helg kände jag till slut att jag behövde lite avkoppling. Feelgood kändes som en bra idé och då låg ju denna bland mina utmaningar. Det är ingen svår bok att ta sig igenom och jag är imponerad över författaren som ju hittar en ganska udda approach till genren. De traditionella inslagen finns såklart där, med kärlek och hjärtesorg men tanken känns ändå ny. Samtidigt funderar jag på om jag skulle ha svalt allt med hull och hår bara för att Sonja är död, såväl livslögner som utpressning. Eller så är jag bara cynisk. När jag funderar på hur jag ska formulera det så tror jag att jag önskat mer djup i karaktärerna istället för många händelser och människor. För min del är den första delen av boken bäst under de första tre månaderna när karaktärerna funderar över sina liv. Sedan faller allt på plats lite för enkelt tycker jag.

Jag vet inte om tanken redan från början var att skriva flera böcker i serien, men jag tycker det känns som att denna boken var en introduktion och nu när allt är uppdukat kan den verkliga serien börja. I alla fall hoppas jag det, att få lära känna karaktärerna lite bättre och se hur de faktiskt tar sig an sina nya liv. Det ska nog inte dröja alltför länge innan jag sätter tänderna i nästa bok.

Betyg: 3