#8 Ett ohyggligt avslöjande - Louise Penny

Baksidestext

En septembermorgon skakas den lilla byn Three Pines av en chockerande upptäckt. På Oliviers bistro - den naturliga knutpunten för det fridsamma livet i byn - påträffas liket av en äldre man, dödad genom ett våldsamt slag mot bakhuvudet. När kommissarie Armand Gamache anländer till platsen konstaterar han till sin förvåning att ingen tycks ha en aning om vem den döde mannen är. En märkligt omständighet i denna slutna värld där alla känner alla. Någon ljuger - frågan är bara vem. 

Sakta men metodiskt börjar Gamache och hans kollegor bana sig en väg genom de lögner som döljer sig under den förrädiskt idylliska ytan. Sökandet leder dem så småningom ut i den täta skogen som omger Three Pines, och vid slutet av en slingrig stig väntar en häpnadsväckande hemlighet. 

Min kommentar

Nu är vi tillbaka i Three Pines hos de välbekanta karaktärerna och denna gången får man klart för sig redan tidigt att det är någon av den "innersta kretsen" som är brottslingen. Jag blir lite förvånad över de av Gamache återgivna tankarna kring de boende, där han nästan tycks bli skrämd av tanken att det är någon i byn som begått mordet. Detta trots att han normalt och tidigare upplevs som en mycket samlad och metodisk person. Även det faktum att det - enligt min mening - pekas ut vilka två personer som ska misstänkas gör att jag i denna bok snarare fokuserar på att så här kan det väl inte vara - snarare än det omvända. 

Som vanligt förvånas jag över avståndsbedömningar och tidsåtgång. Jag måste till och med kolla kartan när man beskriver att man flyger till Queen Charlotte Island, som jag vet tillhör Kanada, men kallar det "över halva jordklotet", och beskriver hur man byter flyg tre eller fyra gånger, men det tar ändå nästan ingen tid alls. Jag vet inte om det är en översättningsgrej, men sådana detaljer funderar jag ofta på. Samtidigt kanske det inte är så enkelt att översätta, det handlar ju om ett väldigt poetiskt språk. Vad sägs exempelvis om meningen: "Hans kropp utgjorde en nästan perfekt kvadrat men han bar sina kilon med lätthet, som om kroppen var full av tankar som hade runnit ner från huvudet". 

Jag gillar att författaren ändrar karaktär i denna boken jämfört med tidigare, och att det kommer mer i nästa bok är uppenbart, utan att det för den delen är en uppenbar cliffhanger. Dock tycker jag inte riktigt denna når upp till samma nivå som den förra oken. 

Betyg: 3,5

#7 Ett förbud mot mord - Louise Penny

Baksidestext

Det är högsommar och den förmögna familjen Finney har samlats på värdshuset Manoir Bellechasse för sin årliga släktträff. Men i takt med att temperaturen stiger börjar också gamla hemligheter och bittra rivaliteter att komma upp till ytan. Och när värmevågen kokar över till en våldsam nattlig storm, lämnar den ett lik efter sig. 

Kriminalkommissarie Armand Gamache - som firar sin bröllopsdag på Bellechasse tillsammans med sin hustru - finner sig plötsligt i ett hus fullt av misstänkta. Han tar sig an utredningen. Men vad Gamache inte anar är att detta också  kommer föra honom tillbaka till några av de mörka vråna i hans egen historia. 

Min kommentar

Efter en liten paus låg nästa bok av Louise Penny närmast till hands. Det är ju lite av ett problem att när jag väl börjar så läser jag på och då hinner inte alla böcker marineras riktigt, och sådana saker som man inte reagerar på när man har längre intervall blir väldigt uppenbara. 

Den här boken känns till att börja med upprensad. Dramat med Arnot är avslutat och man befinner sig i princip bara på hotellet. Karaktärerna är få och trots att det dröjer en bit in i boken innan mordet inträffar så är det tillräckligt med miljö- och karaktärbeskrivningar. Jag kan inte säga varför jag inte blir uttråkad, kanske är det för att jag lärt mig att tempot och språket är värt att njuta av. I denna bok har jag svårare att lista ut mördaren och motiv, och jag skulle vilja säga att det beror på att det är mer långsökt - och sätter jag på mig tveksamma glasögon så tycker jag vissa saker är lite ologiska, men det stör mig konstigt nog inte nämnvärt. 

Antagligen har jag vant mig vid skrivstilen och att inte stressa igenom dessa böcker, för jag tycker detta är den bästa boken hittills i serien. 

Betyg: 4