Baksidestext
En flicka lägger sig på en spårvagnsräls i Bromma och sluter ögonen. I en annan del av Sverige hamnar en man i en djup grav i skogen. Ingen av deras nära och kära känner till den annalkande katastrofen. Kommer deras liv gå att rädda? De två drabbade är inte bekanta, men har något livsavgörande gemensamt. Nu är det upp till kriminalinspektör Emma Sköld att hitta sambandet innan det är för sent. Fallet tar oväntade vändningar och blir mer personligt och skrämmande än hon kunde ana.
SKAMVRÅN är den efterlängtade sjunde delen i succéserien om kriminalinspektör Emma Sköld. På ett unikt sätt skildras akuta samtidsfrågor som psykisk ohälsa och självmord. Vad vet du egentligen om dina närmaste?
Min kommentar
Som ni märkte blev det tyst i bloggen så snart jag skrivit upp alla utmaningar. Jobbet kickade igång med makalös fart. Det är lite det som tidigare gjort mig skeptisk till utmaningar och planer, att mitt läsande går så mycket i perioder. När jag dock till slut hade en timme utan något "att göra" på ett sent flyg mellan Köpenhamn och Stockholm var det emellertid ingen utmanings-bok som lockade utan en gammal kär vän jag visste att jag kunde lita på. 342 sidor av 349 sidor senare landade vi på Arlanda och jag tackade Emma Sköld för en trevlig resa.
Som vanligt blir man engagerad när man inser att det som händer i boken faktiskt skulle kunna hända, och dessutom blir jag alltid irriterad på vuxna som inte tror på barn/ungdomar, som den självgoda psykologen. Jag märker att det var ett tag sedan jag läste någon av de förra böckerna och har inte riktigt hängt med i familjebildningen för Emma, men det stör inte så mycket då det är många karaktärer och ingen får så mycket djup.
Det är i och för sig positivt att det inte upprepas saker om karaktärerna som man borde veta, men inte heller de nya karaktärerna som Krille, får man något grepp om. Jag tycker inte heller så mycket om parallell-historier när de handlar om att förklara varför saker sker.
Det jag dock gillar allra minst är att boken slutar med en cliffhanger. Det är ett billigt trick som jag inte ens tycker lämpar sig i amerikanska skit-filmer, än mer i böcker gjorda av seriösa författare. Det blir lite av ett lågvattenmärke, särskilt när jag nyligen läst om att Sofie Sarenbrant blivit sur på att hon inte varit med på vad-det-nu-var-för-lista trots att Skamvrån var en av Sveriges mest lästa e-böcker förra året. Om man ligger i topp bland Sveriges författare, och dessutom skriver med den kvaliteten som Sofie gör så behöver man faktiskt inte använda cliffhangers.
Om inte boken slutat som den gjort hade det nog blivit i alla fall 4 men nu får den nöja sig med 3+
