I höstas någon gång läste jag "Hemmets Trygga Vrå" av Cara Hunter och tyckte den var väldigt bra. Det var något visst med karaktärerna, men främst var det att historien ringlade sig fram utan att bli förutsägbar. För att vara en person som läser väldigt mycket deckare och polisromaner så har jag ändå svårt för två saker - när historien är helt förutsägbar, men också när den är omöjlig att förutspå, dvs när man utelämnar viktiga aspekter som sedan dyker upp som gubben i lådan och gör historien självklar. Mina favoriter är väl det som skulle kallas pusseldeckare, där man får alla bitar i samma takt som polisen men det inte är superlätt att lägga pusslet.
Hur som helst, om jag skulle använda pussel-liknelsen på Cara Hunters böcker så är det som bitar med en sida nedslipad, man får access till alla bitar men det är svårt att få ihop dem ändå. Klurigt. Och historien blir ändå inte galet osannolik vilket ibland kan vara fallet.
Boken handlar om en kvinna och ett litet barn som hittas instängd i en källare. Den gamle, demente mannen som bor i huset säger sig inte ha en aning om vilka de är eller hur de hamnat där. Efter ett tag görs kopplingar till ett fall ett par år tidigare där en kvinna och barn också försvann. Att det hänger ihop blir snart tydligt, men på vilket sätt och varför?
Jag tycker att I mörkret är bättre än Hemmets Trygga Vrå. Den växer ett snäpp till, och lämnar inget åt slumpen. Likt polisen i boken slingrar jag mellan olika alternativ och ända fram till slutet tillkommer saker som förändrar och förstärker.
Jag gillar generellt inte att man klipper in andra "bilder", såsom förhörsprotokoll, artiklar i tidningen etc, men det skapar ju lite luft i texten i alla fall. Jag blir dock lite irriterad på artiklarna, som alltid innehåller långt mycket mer detaljer än rimligt, särskilt då polisen inte alls är så frispråkig när det gäller presskonferenserna. Jag upplever mest artiklarna som ett sätt att samla upp och säkerställa att läsarna har förstått det man borde insett under de senaste kapitlen. Men det är också enda minuset från mig.
I Mörkret får definitivt en femma i betyg.
